Japp! Nu vet jag vad jag är. Journalist så klart, författare - men bloggvännen Jenny har hittat det bästa, något jag vill kalla mig för och känner mig alldeles lycklig med. Jag är en professionell dagdrömmare. Ljuvligt eller hur? Tack Jenny.
Dagdrömt har jag gjort hela livet. Jag bara försvinner bort i en dröm eller en fantasi och ser antagligen olidligt frånvarande ut. Dagdrömmeri helt enkelt. Det är underbart, säg att livet just nu inte erbjuder den passion man skulle kunna tänka sig. Då kan jag i stället drömma mig bort till en värld fylld av passioner, en värld där fantastiska saker händer och det liv jag lever är annorlunda.
Jag tror det är därför jag älskade Allrakäraste Syster av Astrid Lindgren så oändligt mycket. Jag befann mig också i det fantastiska landet som öppnade sig under rosenbusken och där Ylva-Li var drottning. Jag tycker den sagan är sorglig idag när jag läser den. Inte får rosenbusken dö, inte kan Salikons rosor vissna, inte kan den fantasin ersättas av en hundvalp helt enkelt. Jag hoppas alltid att världen under rosenbusken ska öppna sig igen. För Astrid fanns den ju där, hela livet.
7 kommentarer:
Jag ville döpa om mig till Ylva-Li när jag var liten. Och allt var Astrids fel! Nu var det så länge sedan jag läste den berättelsen att jag borde läsa om den för att minnas riktigt. Den är ju inte en av hennes mest kända, men den finaste! Tycker jag. Eller tyckte. Jädra dåliga minne som bara försvinner nuförtiden.
Nils Karlsson Pyssling är den Astrid-bok jag älskar mest av alla. Alldeles underbar. Läs om den! Fantastisk, rolig, kuslig. Jag sägar bara sagan om rövarna i skogen, när min mamma läste den var jag ljuvligt skräckslagen!
Dagdrömmar och goda berättelser. Det räddar många dagar som blivit lite slitna och disktrasegrå. Astrid Lindgrens blick hjälper långt bortom rosenbusken.
Jag har ätit jordgubbar med Astrid på hennes sommarställe en gång! Inte i form av "mig", utan jag var tillsammans med en rysk regissör som skulle sätta upp Karlsson på Taket på Barnens Teater i Moskva.
Astrid är ... det finns inga ord för henne som räcker till.
Fina Astrid, henne kan man alltid återvända till!
Hej Eva. Jo så känns det ofta för mig det där med dagdrömmandet, tror det är därför jag lägger stor vikt vid miljöbeskrivningarna. Det är då man skapar det där "rummet" man sedan är i i fantasin. "Salikons rosor" har jag faktiskt hemma just nu som ljudbok och lyssnar på innan jag går och lägger mig! Finns inget som en liten vemodig saga inläst av Astrid Lindgren för att man ska sova gott. Funkar på både barn och vuxen... kram/Jenny
Jenny, rösten är verkligen så viktig i uppläsningen. Jag älskar när Astrid själv läser. Men Bullerbyböckerna är för mina barn för evigt förknippade med min mammas snälla röst.
Skicka en kommentar