Så här: "Härmed förbinder jag mig att alltid älska Gulli, att alltid älska henne även om det ibland ser mörkt och hopplöst ut, och tänka att tillsammans med henne ordnar sig allting till det bästa. Och tänka att hon älskar dig och alltid vill vara din, och att du tillsammans med henne ska bli lycklig hela livet." Gösta En liten handskriven lapp. Mamma kastade alla sina gamla papper och kärleksbrev på äldre dar. Jag är så glad att hon inte slängde denna.
Hur blev det då? undrar ni kanske. Vet ni vad, det är alldeles sant. De älskade och högaktade varandra livet ut och gjorde verkligen varandra lyckliga.
Det är väl därför min syn på kärlek är ljus och tillitsfull och att baksidan av det är att jag kanske också varit naiv och lättlurad. Men jag behåller gärna min tillit!
11 kommentarer:
Vilken glädje att hitta igen ett minne av deras liv. Så förtröstansfullt, med en en enorm kärlekskraft.
Stämmer så bra med den bild jag har av Gösta Swedenmark, mestadels förmedlad av min far, som högaktade honom. En så fin bild! Vore kul att få lite namn på de omgivande.
Hittade för övrigt häromdagen boken "Davy Crocket och flodpiraterna" som jag fick av Gösta S. för ungefär femtio år sedan.
Underbar kärleksförklaring som verkligen inger hopp om en kärleksfull relation.
Och tänk så fantastiskt att hitta den mitt i pappersröran.. det finns en mening med allt!
Kram och krya på Dig!
Underbar berättelse, blir alldeles tårögd. Krya på dig!!! Kram Kim
Eva, visst är det fint! Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste lappen som min fina pappa skrev för så länge sedan.
Annonschefsbarnet! Vad fint att höra och vad roligt att du minns min pappa.
Kanske finns det en du känner till på bilden? I raden längst bak, tredje från vänster står John Mattsson, annonschef på Sundsvalls Posten
Pia! Nu ligger jag i soffan på landet, skönt. Visst är det fint att läsa raderna och veta att det fanns en härlig livslång kärlek.
Tack Kim! Det kändes så fint att hitta min pappas fina ord.
Vad vackert och tillitsfullt! Och så vackra de är!
Visst är de vackra Monica. Och livet igenom såg de på varandra med samma ögon. Pappa tyckte att mamma var det vackraste som fanns och mamma tyckte att pappa var så otroligt stilig. Jag bär med mig deras blickar av kärlek.
Så vackert och äkta.
Jag tänker på min morfar, han var på sitt sätt, och han ville ha allt som det alltid var, så länge det fanns, tills det var borta. Det spelade ingen roll om det handlade om slipsar, strumpor eller mormor.
När han dog hittade jag och min bror små anteckningsböcker, plånboksformat, och hela hans liv stod i dessa små böcker! På morfars eget sätt naturligtvis "betalat hyra", "syster Elsa död", "brev från mor", "tvillingarna födda"
Jag har sparat dessa böcker.
Skicka en kommentar