Jag måste höra hennes röst viska till mig i mitt huvud, veta att hon finns inom mig

Jag vaknade av att huvudet bultade, tittade ut och såg snö på taken. Men det var mitt i en dröm, i verkligheten faller regn på plåttaket mittemot. Jag är i stan på tillfälligt besök men tänker försöka hålla sommaren kvar även denna vecka. Solen har gjort mig så lat, jag hör röster viska i mitt huvud att de vill bli skrivna men livet har tagit så stor plats denna sommar att rösterna inte riktigt bär ända fram. För Johanna har jag dåligt samvete. Fina Monika har läst alla fyra böckerna om Johanna och frågar om det kommer en till efter Mellan två världar som är den senaste? Och ja, vi hade en tyst kommunikation i början av sommaren, Johanna och jag, men sen blev det inte mer.
Med Johanna är det så att jag kan inte säga till mig själv: Sitt ner och skriv, människa! Jag måste höra hennes röst viska till mig i mitt huvud, jag måste veta att hon finns inom mig och när vi har kontakt är det så lätt att skriva. Hon dikterar, jag skriver, så har det varit med alla fyra böckerna om henne. Snart är jag beredd, Johanna, jag vill bara säga det. jag lyssnar. Du överger mig väl inte?