Jag är alldeles matt! Vad är det värsta som kan hända en författare? Ja det finns mycket - men just idag är det värsta för mig att jag tappat ett manus. Jag skrev en gång en barnbok som heter Lena flyttar, den tycker jag själv om och den kom ut på Alfabeta. Sedan skrev jag en fortsättning, den var för dyster för förlaget. De var trötta på dystra femtiotalsböcker, sade de. Jag tycker kanske tvärtom, det är viktigt at visa hur livet kunde vara på just femtiotalet. Men i alla fall, mitt manus blev liggande. Ibland har jag putsat på det för jag tyckte om berättelsen om de två flickorna Lena och Otto.
Jag skrev en snutt häromdagen om skollivet på femtiotalet och tänkte plocka fram mitt manus, ja titta litet på det. Men då händer detta att det inte finns. Det finns inte i pappersform. Det finns inte i någon enda variant på mina två datorer och inte på mina minnen, inte på hårddisken där jag sparar allt. Det är bara försvunnet och jag är så ledsen. Vad i all världen har hänt!
13 kommentarer:
Men så otroligt tråkigt. Jag hoppas verkligen att det ska dyka upp någonstans!
Tänk,tänk, tänk... Har du inte sparat det någon annanstans, för att vara på den säkra sidan och sedan glömt det? Har du sparat det på datorn under ett annat namn än du minns, eller råkat spara det på helt fel ställe, inte under dina dokument? Usch så jobbigt för dig.
Ojoj vad jobbigt! Och störande! Hoppas du kommer på att du har en cd någonstans där du brände allt möjligt och så märkte du aldrig skivan... el.dyl.
Ivana, det lilla trollet har tuggat i sig mitt manus!
Eva, jag har nästan gett upp!
Annika, jag har tänkt och tänk, kollat externa hårddisken, mina minnen, alla tänkbara och otänkbara mappar på mina macar och alla pappershögar. Inget manus, inga tecken på det, inte minsta utkast. Nu tror jag att det låg på min gamla mac, skrotad, och att jag helt enkelt glömde föra över det, att jag trodde det låg på ett minne och åtminstone fanns i pappersmanus... men nej!
Maria-Thérèse om det vore så väl, men jag sparar på minnen och hårddisk, bränner inga skivor.
Snällt att ni engagerar er!!! Jag tror det är ett tecken på att jag ska skriva om hela mitt manus och göra det bättre. Jag kommer ihåg det väldigt väl, vem vet det kanske blir bättre?
Vad hemskt Eva! Det är kanske som du säger, det låg på den gamla datorn och du glömde att föra över. Vilken tur att du kommer ihåg det väldigt väl och ha kraften att skriva om det. Hoppas det går bra!
En mardröm. Inte för att försöka vifta bort någonting så allvarligt, men jag läste härom dagen om en författare som alltid skrotade sina första två manusversioner. Alltså inte redigerade, utan rev sönder och skrev en helt ny version ur minnet. Hon verkade mena att det var det bästa sättet att verkligen få fram essensen av berättelsen. Vem vet. Tydligen brukade hon alltid bli nöjd med den tredje versionen, i alla fall. Och det kanske räcker med två :-)
Finns inget så fruktansvärt att leta nåt som försvunnit så där.Ett tips jag har och brukar praktisera. Sluta leta helt(vet att det är svårt) gör nåt annat gå ut och gå. Helt plötsligt kommer en tanke kanske mitt i natten och man får upp ett litet spår. Eller också hittar man det som försvunnit när man letar nåt annat.
Eva B S
Vilken mardröm! Hoppas det dyker upp på något lyckosamt vis!
Fin blogg du har, jag har just hittat hit och kommer säkert att återkomma. Försöker själv att bli författare och arbetar på ett par olika manus för barn.
Jag ska kolla i helgen på gamla skivor Eva hos G, såna där syquest (eller vad de hette) om man nu kan få in dem nånstans. Där har jag sparat en del egna gamla, gemensamma och kanske kanske nån annan text som denna som jag fick chans att läsa en gång
Mårten, tack för dina uppmuntrande ord. De gör mig paradoxalt nog glad, jag tror mitt manus blir bättre av att skrivas en gång till.
Guldkorn - det är fantastiskt om du har bättre ordning på mina papper än vad jag har själv :)
Jane, jag undrar vad det är som gjort att jag slarvat bort denna text som är viktig för mig. Kanske är det som Mårten skriver så att jag bör försöka skriva en gång till - och bättre!
Eva B-S, det är en bra metod att fokusera på något annat. Det är lite magiskt när lösningen då ibland kommer. Men denna gång har inget hänt, inte ännu, kanske jag ska säga!
Annelie: Tack för vänliga ord. Välkommen tillbaka och lycka till med dina böcker!
Här kommer en laddning varm medkänsla, det är väl det enda jag kan bidra med, tror jag.
Jo, och en tanke att du plötsligt en morgon vaknar och säger: "Jamen det var ju DÄR jag lade det!"
Tack Peter för medkänslan. Det är ett bra bidrag. Jag tror nästan jag försonats med tanken på att skriva hundra nya sidor, det är nog som Mårten säger, de blir bättre. Men det blir också en läxa att förvara säkrare!
Skicka en kommentar