Jag har just ätit min frukost. Biffnudelsoppa och färskpressad apelsin. Det är sol över Hanoi idag och jag känner mig som om jag landat. Det tar någon dags omställning från vinter och Sverige till ett Hanoi som är kallt för vietnameserna men som svensk sommar för mig.
Vi har varit på min favoritrestaurang sedan första gngen jag var här 1989, Cha Ca le Vong och ätit deras enda rätt, fisk och en massa grönsaker, se bilden th!
Annars funderar jag mycket på att jag just nu är mer av en upptäcksresande i mina inre landskap. Just därför passar Hanoi så bra. Jag trivs, jag har varit här förut men jag drivs inte av krav på att uppleva nytt utan vill mer bara vara. Jag längtar efter en slags stillhet och koncentration för att jag ska kunna få mina inre landskap att bli levande för mig. För att de ska tala till mig, öppna sig för mig.
5 kommentarer:
Underbart Eva!
Javisst är det så ibland Carina att man måste resa bort för att få syn på det man har inom sig. Långt borta blir tankarna. När kommer du hem till Sverige????
Det doftar ända hit. Vilken god idé att åka till sommaren och söka rätt på var man är.
Efter rundtur i det vita värmde vi oss med indisk mat.
Hanoi, bara namnet låter så poetiskt.
Och jag ser att maten skulle passa mig perfekt, ser supergott ut!
Åh vad spännande, att leva med sin inre värld i ett annat land! Det måste jag pröva nån gång!
Skicka en kommentar