Pålle var både en teatervisionär och en praktiker som satte upp många föreställningar och inspirerade unga teaterarbetare.Oändliga är alla givande politiska diskussioner vi haft genom åren. Ofta på verandorna till våra sommarhus där vi bodde grannar sedan sjuttiotalets mitt.
Nu är Pålle borta. Jag minns honom med värme, hans bergfasta radikala tro, hans bullrande skratt, hans envishet och hans vänlighet.
Pålle dog som en gammal vis man. De sista dagarna i livet orkade han bara vinka lite till sin familj.
Jag skickar en vinkning tillbaka till Pålle, en klok man och en god vän. Du är saknad, dina idéer lever. Det gör minnet av dig också.
4 kommentarer:
Vackra minnen att för alltid bevara i hjärtat.
kram E
Fint skrivet Eva, jag får tårar i ögonen trots jag inte kände Pålle. Alla dessa goda fina människor i vår närhet som betyder så mycket för oss, det är så sorgligt när de går bort, men de lever kvar, inuti oss och i alla minnena.
Tack E. Det finns verkligen vänner man aldrig glömmer.
Jane, du är så varmhjärtad! Tack för dina fina ord.
Sorgligt. Han kände säkert att han hade levt ett fullt och rikt liv, men sorgligt ändå. Och var är de som ska fylla tomrummet efter honom och alla andra av samma kaliber och kvalitet som lämnar oss?
Skicka en kommentar