Vännen Björn åkte nyss till Kavalla, det svenska gästhemmet i Grekland, vännen Victor åker snart. Detta härliga hus som byggdes till Svenska Tobaksmonopolet på 30-talet och som nu är ett kulturhus för svenska författare, forskare, fotografer... Jag bodde där en stipendiemånad för några år sedan och det var underbart. Fina fotografen Paulina Holmgren var där samtidigt och det var en flitig lyxig rolig månad vi hade.
Direkt när jag steg in i huset visste jag: Här kan jag skriva! Jag hade med mig ett fullklottrat manus till min ungdomsbok Frusna ögonblick som brorsan John läst. Han hade så många synpunkter att jag undrade om jag inte skulle slänga det lika gärna. Glömmer aldrig hur han tittade förvånat på mig och sa att det var ju så bra! Det var därför han hade så många synpunkter, han såg potentialen.En bok blev det och underbara minnen från vistelsen i det vackra huset med möbler från bland annat NK på 30-talet. Jag minns terrasserna där vi åt god mat vi lagat själva och drack retsinavinet som bara är gott när man är i Grekland. Ljuvliga dagar!
Se på Paulinas bild hur jag njuter av livet i solen, ett riktigt persikoliv!
12 kommentarer:
Härligt :)
Ja, visst ser det härligt ut! Längtar tillbaka.
Grekland är fint. Retsina är fint. Jag har druckit det varje dag under en veckas tid. Köpte med mig en flaska hem, att ha vid varma dagar i skogsbrynet.
Delar dina upplevelser i Kavala, Eva. Lägg till ljuset i biblioteket, husets vackra rundade former, träräckena i trappan och järnornamenten i glasytterdörren. Och alla nya kamrater...
Björn
Eva, du verkar ha haft det så fint i Grekland. Undrar just om retsinan smakar lika bra i skogsbrynet?
Så är det Björn, man vill åka tillbaka! Ska bli kul att höra mer om din resa.
Och så persikor som fått mogna på plats och inte i något lastrum eller lagerlokaler. Det är en helt annan frukt! Och tomaterna.
Sol och värme, Karin! Det längtar jag efter nu!
Vad konstigt att du skriver om Kavalla just idag den 30 maj. Där var jag precis exakt för tolv år sedan på dagen, med en stor kärlek i mitt liv. Det blev inte en rad skrivet, men många underbara fotografier på mannen, landskapet och huset som jag också älskade, speciellt terrasserna. Nån gång ska jag söka en månads skrivande där. Vilket fint foto av dig!
Jane, vilken underbar historia! Klart du måste söka författarstipendiet dit. Vill se dom bilderna nån gång som du tog där.
Jag ser faktiskt så glad och nöjd ut på alla bilder därifrån så jag hade det nog bra!
Det ser helt underbart ut!
Det är alldeles ljuvligt Anneli!
Skicka en kommentar