onsdag 29 augusti 2012

En introvert textrovert person som trivs i sin vrå = Jag

Läser ni den intressanta artikelserien i Svenska Dagbladet om introvert och extrovert personlighet? Ni hittar texterna här
Jag minns en ledarskapskurs jag var på. Jag blev absolut klassad som extrovert och när jag protesterade så trodde alla att jag skämtade. Jag var ju den som pratade, son skulle hålla tal, som var mitt i... Jo men det var ju ett spel, insåg jag så tydligt. Jag trodde nog dessutom att alla genomskådade mig och såg den introverta person jag tyckte jag var, men nej! Det var en märklig uplevelse.
Jag ser mig som flickan som helst av allt kröp ihop med en bok och älskade att vara hemma. Den flickan är jag fortfarande. Men sen ger man sig ut i livet, har ambitioner, vill mycket och lär sig spelets regler, bland annat hur man gör för att verka utåtriktad.
Jag minns de helvetiska sammanträden jag var tvungen att genomlida som chefredaktör på Fönstret. På ABF var det inflation i sammanträden, möten, konferenser.... jag tyckte allt var meningslöst och det gick så mot min natur att tvingas delta. Skrivandet älskade jag, att göra en tidning tillsammans med Annica och Maria, att läsa. Vårt arbete på vår lilla floskelbefriade redaktion.
Men dessa meningslösa tvångsmöten som så gick mot min natur, jag avskydde dem. Jag skapade ett eget rum i sammanträdet genom att flitigt skriva i en bok. Inte skrev jag ner de floskler som sades, jag hade min egen agenda och den största befrielsen med att arbeta som fri författare är att jag slipper dessa tvångsmöten. Jag sitter i min vrå och skriver och väljer själv när jag vill gå ut i världen.
Jag minns förresten att min kompis Karin hittade ett ord som jag direkt kände definierade mig: Textrovert.

11 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Hej!
Jag riktigt känner hur lättad du är över att kunna välja vad du ska fylla din tid med. Textrovert är ett fantastikt ord. Karin är klok hon.

ZARAGUS sa...

Personlighet är bara fördomar om den egna beteenderepertoaren, i min bok. Introvert, extrovert - det är bara humbug

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eva Granne.. jag är verkligen ibland riktigt nöjd med livet om än missnöjd med att jag inte riktigt gör det jag vill. Och Karin, hon är klok och alldeles underbar!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Zaragus, du vet så oändligt mycket mer än jag om detta. Men för mig blir det en spännande hjälp i tankeleken att förstå hur jag ser världen och hur jag blir sedd av andra i den :)

Marina sa...

Jag älskar nya ord och textrovert var ett mycket bra sådant!

Annika Estassy sa...

Jag gillar att möta andra människor och får kraft av det, men i lagom stora doser. Efter socialintensiva perioder känner jag hur hela jag skriker efter att få dra mig tillbaka och vara för mig själv. Och jag var också ett barn som helst av allt försvann in i böckernas värld. Kompisar var aldrig något problem men jag tror att de ville umgås med mig mer än vad jag ville med dem. Och tänk när jag upptäckte den svenska skolan med alla dessa grupparbeten! Huwa ...
:)

Cecilia N sa...

Förklarar en del i min närhet. Jag ska skicka artikellänkarna vidare.

Karin sa...

Det fina med bloggarnas värld är ju bland annat att det passar oss textroverta så bra.

Intressanta artiklar och något som jag nästan känt på mig, att det är på väg. Den starka betoningen på "social kompetens", utåtriktadhet och sådant leder till att man börjar intressera sig mer för dess motsatser.

Jane Morén sa...

Och för mig var det så att jag alltid längtade efter att få vara med men ingen hade. Så för mig finns en djup hunger efter gemenskap, men jag är mycket bra på att vara ensam och har mycket som jag tycker om att göra ensam. Men jag skulle aldrig kalla mig introvert, för jag vill vara med människor, skulle velat vara efterfrågad, allt det där, men av olika anledningar blev det inte så, men jag tycker det är väldigt inspirerande att träffa folk.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Karin, jag tror vi längtar efter fördjupning i en tid med så mycket yta, med så mycket premiering av just denna yta

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jane, jag tycker också det är så inspirerande att träffa människor, utbyta tankar. Men samtidigt måste jag få vistas ensam i mina inre rum.
Är jag för mycket ensam blir jag dock ledsen över det, det är väl som alltid en fråga om balans!
Men Jane, jag upplever dig som en så efterfrågad vänsäll person, en som både ser och blir sedd:)