Grannen tittar begrundande på min tall.
Hög och rak och med grenar som faller.
Med kottar som rasar ner på marken.
Han säger:
Jo den är rak och fin.
Jag skulle nog kunna göra en båt av den.
Du får den, säger jag. Men du får ta ner den själv.
Tanken svindlar.
Min tall blir en båt.
Han tar ner den.
Karvar ur den.
Far till främmande land .
I min tall.
Rötterna uppbrutna.
4 kommentarer:
God morgon! Jag älskar träd! En sådan vacker dikt och bild förgyller min morgon!
Vilken fin tanke, hoppas det blir en båt av din tall!
Tack Margareta, en märklig morgon då det kommer en dikt ur mig. Händer ibland men inte så ofta. Jag älskar också träd och är nu helt förkrossad för att en granne kom och sa: "Eken tar jag ner i höst" - en underbar ek på min tomt. Det får inte ske. Men jag blev ledsen.
Jane, jag hoppas också det, mannen som vill göra en båt byggde sitt hus av bräder från träd han tog ner på sin tomt. Sådant skulle jag vilja kunna!
Åh vad du verka ha haft fina dagar i ditt hus!
Skicka en kommentar