Klart man kan se det som "surt sa räven" eller "vad är väl en bal på slottet" när jag säger att jag är nöjd med beslutet att inte åka till Bok och Biblioteksmässan i år.
Solen skiner över Stockholm. Annica kommer snart, vi ska arbeta med en text. Jag har tid att läsa och känner en viss frid i själen.
Visst är det kul att titta på böcker, men det uppvägs inte av den panikartade känsla som också infinner sig om jag bara går runt runt på mässan utan mål och mening med att vara där.
Dessutom avskyr jag det som många av mina fb-vänner verkar gilla mest. Att mingla på Park. Ett hotell vid Avenyn där det är outsägligt trångt. Man spiller alltid vin på sig själv eller andra. Ingen ser egentligen någon, all kändisspanar. Men dom "riktiga" kändisarna har privata partyn i privata rum.
Man pratar med någon som har blicken irrande runt.
Jag fattar vara inte. Jag är nog ingen minglare. Jag vill ha riktiga samtal, gärna där den jag talar med ser på mig och vi funderar ihop. Minglet är tvärtom.
Har alltid känt mig vilsen på mingel och cocktailpartyn även om jag hållit masken. (Inte på releasefester för nyutgivna böcker dock!!!!)
Nu kan jag komma ut som en som verkligen inte gillar den typen av desperata mingel som är på Park.
Men jag hoppas ni som gillar det har kul :)
12 kommentarer:
Håller helt med dig Annika och jag är nog inte heller någon "mingelmänniska". Trivs aldrig i sådana sammanhang. Vill sitta i lugn och ro och prata länge med människor jag möter. Det är först då som ett samtal kan gå in på djupet och verkligen beröra och ge ett utbyte. Har alltid känt mig vilsen och bortkommen i mingelflocken.
Jag förstår dig bra. Mingel känns inte rätt för mig heller. Därmed inte sagt att jag ser ner på minglare, inte alls, men ibland platsar man bara inte och då är det allra bäst att göra någonting annat. Varför må dåligt när man slipper?
Ha det gott!
Karin
Jag har nog varit en mingelälskare men är det inte längre. Jag blir bara trött på alla ljud och människor. Jag skrev ett inlägg om bokmässan för tio år sedan, då jag och Elin mest flamsade runt. Vi hade jättekul men jag skulle aldrig orka eller vilja göra om det idag. Något har hänt under dessa tio år. Jag har blivit äldre och betydligt tröttare. Men det är nåt mer, något som jag inte riktigt kan förklara. En sak är säker, jag längtar inte till bokmässan längre.
Jag undviker mingel, då det sättet att mötas får mig att känna alienation och tomhet.
gunilla
Jag gillar mingel men jag brukar inte bli kvar så länge!f
Jag har varit på Bokmässan en gång i mitt liv, då som lärare. Jag sprang runt och försökte i den enorma trängseln leta efter vettiga saker att presentera för mina lärarkollegor men greps av panikångest. Lyckades ta mig upp några trappor och hamnade i en jättesal där Göran Tunström talade om sitt författarskap. Hans röst och det han sa räddade mig för stunden. Men aldrig mer. Mingel på det sätt du beskriver låter inte lockande däremot kan jag gärna mingla runt med ett glas på en fest där syftet är att fira någon för något!
Monika, lugn och ro och tid för riktiga samtal, så vill jag också ha det. Och vilka bra arbetsdagar vi hade, Annica W och jag!
Karin, så är det, man får lyssna in vad man vill och tycker om att göra. Jag har haft så sköna dagar hemma och inte saknat minglet alls denna gång. Men vem vet nästa år?
Eva, det lät härligt med ditt och Elins besök. Något har hänt, det tror jag. Jag läste t ex att längsta signeringskön gick till Maria Montazami ...
Gunilla, jag brukar också känna mig förfärligt ensam i vimlet på Park!
Annika, skulle gärna mingla med dig en stund :)
Margareta, mingelfirande bland vänner är fint! Det är just seminarierna på mässan jag kan sakna, det är ofta överraskande. Men inte kaoset bland montrarna.
Skicka en kommentar