Äntligen öppnade jag den övergivna blommiga mappen och hittade en historia

Att det ska vara så svårt att komma igång med en text ibland. Fast jag vet att jag älskar att arbeta med den är det som om vägen till skrivbordet är lång ibland. Denna gång tog jag en omväg via Härnösand.

Miljöombyte ger mig skrivlust.
Det är ofta så. Jag fastnar i mina rutiner hemma. Jag kanske haft en dålig period med förkylningar eller annat elände och släpat mig håglös till skrivbordet, försökt fungera. Det har inte lyckats så bra.

Då är det läge för mig att andas annan luft, få nya vyer, vistas där jag inte har ansvar för en mängd saker jag kan utföra i stället för att skriva.

Jag har precis prövat på det. Suttit i en liten lägenhet i Härnösand, högt ovan marken, himmel utanför. Mitt manus låg i en blommig mapp. Det har legat där ett tag. Jag började med så stor entusiasm. Sedan tyckte jag det var värdelöst skit jag skrivit. Jag gav texten till en vän som såg en bra historia men hon fick gräva lite för att upptäcka den. Jag fick tillbaka ett manus med massor av kloka synpunkter.
Öppnade det.
Orkade inte.
Förrän då i Härnösand. Långt borta från de vanliga plikterna. Plötsligt var det så roligt att ändra, stuva om, kasta bort, skriva nytt.
Det behöver inte vara så speciellt, bara lite annorlunda. Lite mindre likt vardagen. En plats för ny inspiration helt enkelt.