lördag 13 februari 2016

Innan det dagas, i väntan på ljuset

Tidig morgon, alltför tidig. Kofta över nattskjortan från Vietnam. Mammas sockor på fötterna. Morgonkyla. Skulle önska jag hade en kamin att tända, känna värmen från den, doften av eld. Men sånt finns inte i min moderna lägenhet. Håller på att omvandla den. Nu har jag ett arbetsrum. Så varför kan jag inte arbeta där?
Jag sitter som vanligt vid köksbordet. Vid ena hörnan. Det gamla teakbordet där pappa skrev på sin knattrande maskin.
Det är mörkt ute. Kunde inte riktigt sova ändå var det inga demoner som jagade mig, inga svarta tankar. Men tankar likväl. Igår kväll hade vi en mor-son-middag, jag och sonen då. Bara vi, prat i lugn och ro. Jag känner mig sedd och förstådd av min son. Vi bytte så viktiga tankar. Men det är också tankar om livet och tillvaron som sedan snurrar runt i mitt huvud.
Känns som om något nytt vaknat i mig. Nya funderingar om just mitt korta liv på jorden, om vem jag är och vilka val jag gjort och gör.
Jag kokar te med honung. Jag kurar ihop i soffhörnan och funderar. Läser med stort intresse den fina nya tidningen Klass där min vän Jane Morén är redaktör. Viktiga tankar. Väsentligt innehåll.
Snart ljusnar det. Det är ljuset jag längtar, värmen.
Lägger händerna runt tekoppen, drar över mig en pläd. Kanske sova lite i soffhörnan innan det dagas.

6 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Slumra gott, sov skönt!
Ibland blir kommer stunderna då man bara inte kan sova utan måste upp och bara vara, låta tankarna flyga

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack för dina ord. Nu är jag trött idag och lite seg. Men ägnar mig åt att inreda E2:s rum till arbetsrum åt mig. Det blir nog bra. Känner ett slags behov av ordning.

Anonym sa...

Bra att du inreder ett arbetsrum oavsett om du tänker sitta där och skriva. Du vet att det finns om du vill.
Många tankar kan virvla i mej på nätterna, tankar om livet, så fort det går, så kort det är. Fick mitt
första barnbarn i onsdags och efter det kommer det ännu mer tankar, tankar om att jag vill vara med länge, länge,
Kramar till dig från Pia

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Pia! Så roligt med första barnbarnet. Grattiskramar! Det förändrar livet, allt blir ännu skörare, tycke jag. Och livskänslan, viljan att finnas kvar, uppleva detta nya liv, förstärks. Det är fantastiskt att se barnbarn växa upp och precis som du säger: jag vill vara med, länge länge... Kramar till dig!

maggisvarldgmail.com sa...

En sådan fin bild av en morgon du ger. Allt det som är tryggt omger dig, mamma, pappa, och minnen av din son…alla tankar som dyker upp innan det ljusnar.
I går åt jag lunch med min son. I all hast…han är så jäktad och jag är så orolig för honom, men vi fick en liten stund av meningsfullt samtal. Jag vill så mycket, finnas för de mina men också för mig själv…inte alltid lätt att få den där stunden men just morgnarna ger möjlighet!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Morgnar är hoppfulla tycker jag Margareta. I synnerhet måndagsmorgnarna. Men kommer jag inte igång på morgonen blir det ofta inget skrivet. Som idag när jag var på Ikea och köpte en bra skrivstol.
Ensamtid och samtal med barnen är så bra för hjärtat och själen. De har det ju stressigt men desto bättre när man väl hittar tid.
Visst är det allt viktigare att omge sig med utvalda saker som just betyder något i ens egen speciella historia?