Sexåringen, så fylld av aktivitet. Vill upptäcka, göra, prata, springa, hoppa, förstå.
Jag ville jag vore en sexåring.
Igen.
Han känner sig stor, kompetent, allkunnig och med grepp om tillvaron.
Tänk om det vore så.
Jag ser oss trötta vuxna, blippande på mobiler, inte orkar vi leva upp till hans glädje och energi. Vi spelar ett tag och ger. upp. Leker ett tag och ger upp.
Jag tror mycket av hemligheten till lycka i livet ligger just i denna totala förmåga att vara närvarande och nyfiken.
Det ska jag träna på från och med nu.
"Nyfiken som en sexåring" får bli mitt mantra.
4 kommentarer:
Det låter som en strålande plan. jag hakar också på den. Läste idag i tidningen Skriva om vikten av att se på vardagliga saker med nya och utforskande ögon när man ska skriva om dem. Låter som att en sexårings ögon kan komma väl till pass just nu!
Vilket härligt mantra!
Kanske snor det 😉
Ja Sylvia! Låt oss använda våra nyfikna utforskande ögon när vi skriver, när vi ser på världen.
Hej Trollet! Det är bara att sno, vi är sexåringar som delar med oss av våra upptäckter eller hur :) Allt gott!
Skicka en kommentar