Jag ser programmet Husdrömmar i TV1 och blir förundrad. Helt vanliga människor förverkligar sina husdrömmar. Det är fint med förverkligade drömmar, planer, visioner. Ändå är det en fråga jag inte kan låta bli att ställa mig: Hur sjutton finns det människor som har råd?
Själv har jag en vision av mitt kök i min trea. Tänkte det skulle bli rymligare så jag vill kanske ta bort ett skåp, frys och kyl. Då får jag mer golvyta, en kyl-fys i ett räcker väl för mig.
Men har jag verkligen råd? Köpa ny kyl och frys innan de gamla gått sönder? Ta hit snickare.
Min vision är mer back to basic.
Inte köpa ett gigantiskt fönster från Polen, eller bygga otroliga inbyggda glashus, de mest fantastiska hus - och jag är inte ironisk. De är verkligen härliga.
Men alltså ... det måste ju rulla miljoner i varje husprojekt, i material, hantverkare?
På ön beställde vi nya fönster. Fina som bara den, tyvärr hade vi inte råd med innanfönster. Vi har en vision att vi ska sätta in dem. Något år.
Ibland drömde exmannen och jag om att höja taket, få en övervåning med havsutsikt, det stupade på ... ja ni förstår vad.
Men, jag älskar mitt hus. Det är i precis lagom nivå för mig.
Just nu hörde jag kostnaden för senaste drömhuset i teve ... Sju miljoner. Mycket pengar.Jo.
Men samtidigt ungefär vad en liten trea bostadsrätt kostar här i Stockholm innanför tullarna idag.
Bostadspolitik. Så galet det kan bli.
8 kommentarer:
Vi ser också på Husdrömmar. Alltid lika intressant hur folk förverkligar sina drömmar (mardrömmar). Vi funderar också på priset och hur folk har råd.
Men i många fall säljer byggarna ett redan befintligt hus och om jag har förstått det rätt så är bygglånen väldigt förmånliga i Sverige.
Sonen, som köpte hus i Roslagen, fick kämpa hårt för att ens få amortera på sitt lån. Banken ville bara ha räntan av honom.
Han lyckades efter ett tag, så han amorterar.
Också andra jag känner i Sverige betalar bara ränta på huslånet och låter bli att amortera. För min del låter det märkligt, för här måste man amortera och betala ränta och andra kostnader varje månad. Slutligen blir huset ens eget helt och hållet.
För oss är det ungefär som för dig, vi behöver fixa både det ena och det andra, men många gånger faller allt på att det blir för dyrt. Vi prioriterar att få resa mera istället och är inte benägna att betala alltför mycket för boendet, utan försöker försköna på annat och enklare sätt.
Jag håller med dig, det är mycket som är galet med bostadspolitik.
Just nu lönar det sig inte att sälja, priserna sjunker men vill man köpa så ska man slå till.
Jag ser också på det programmet och har funderat i samma tankegångar som du. Vilka projekt de drar igång! Det är kostnader som, för mig, är helt utopiska. I år ska vi sätta in en mulltoa och byta duschkabin i stugan, den kostnaden räcker för oss. Nog har jag drömmar om att helrenovera vår stuga så att vi skulle kunna bo där året runt men det stannar vid drömmar. Jag har ett antal ogjorda resor som jag hoppas ska kunna bli av, jag lägger hellre pengar på dem.
Jag gillar programmet - kan verkligen identifiera med dessa husdrömmare. Jag skulle tro att många av dem valt att prioritera om för att kunna förverkliga sina drömmar. Precis som vi gjorde. Och så tänker jag att allt är relativt. Alla drömmar är inte storslagna.
Karin, det är ju just det, man får drömma men sedan hitta sin rätta nivå! Och inte drabbas av den omgörningshets som finns i samhället idag. Det där att inget man har duger :)
Eva, vi verkar ha samma nivå. Jag har byggt om och byggt ut på ön i flera år, nu känner jag mer för att ta tillvara, nöja mig helt enkelt.
Just så tänker jag också Annika, var och en får hitta sin nivå på drömmarna. Du och T kunde vara med i programmet med ert hus, er dröm, i Frankrike!
Den frågan har jag också ställt mig...hur har de råd?
Själv behåller jag mitt sommarhus med allt som nog borde göras men där pengarna inte räcker till. Man får göra det nödvändigaste. Som en liten present tvingar kommunen oss nu att dra in året runt vatten och avlopp om vi vill ha vatten i fortsättningen. Jag som klarat mig så bra med sommarvattnet.
(Har äntligen läst din senaste bok. Småler och njuter. Ser fram mot fortsättningen!)
Kram Pia
Och vi kämpar med vårt avlopp, Pia! Dyrt och krångligt. Ändå en så liten sak jämfört med de stora husbyggena.
Kul att du läst min bok, nu har fortsättningen just kommit! Kram!
Skicka en kommentar