Nu läser jag Människohjärtat - sakta, och njuter

Nu läser jag Människohjärtat av Jón Kalman Stefànson.
(Weyler förlag, översättning John Swedenmark). Den har jag väntat på. Fortsättningen på de magiska vackra böckerna om pojken från Änglarnas sorg och Himmel och helvete.
Läs dem!
Citat: "Det var en gång, men inte nu längre. En gång var jag ett barn. En gång var dagarna sagoslott. Sen sjönk de ner i en mörk skog och försvann, vi stod och såg det ske. Vi lät det ske. Vi lät livet gå i stå, bli tungt. Varthän ska du, liv, var finns du, glädje?"

Det är alldeles hänförande vackert och märkligt skrivet. Jag läser sakta och njuter.
Vad läser du?

"Den som inte följer sina drömmar slarvar bort hjärtat"

Jag läser min bror Johns förnämliga översättning av Jón Kalman Stefánssons Änglarnas sorg (Weyler förlag). Vilket språk, vilken klokskap, vilken skönhet i orden och texterna.

Hör här: "Vi sitter i en gisten roddbåt, med murkna nät, och vi ska fiska upp stjärnor."

Eller: "Kampen för livet och drömmarna passar inte ihop, poesi och saltad fisk är varandras motsatser, och ingen kan äta sina drömmar.
Sånt är vårt liv.Människan dör om du tar brödet ifrån henne, men utan drömmar förtvinar hon. Det viktiga är sällan invecklat, och ändå behöver vi dö för att komma fram till den enkla slutsatsen."

Jag kunde citera hela boken. Men köp den i stället och NJUT av språket och tankarna. Jag läser i små doser, inte snabbt som jag brukar. Jag flyter lycklig omkring i det vackra språket som ändå är så enkelt. Orden och tankarna går rakt in i hjärna och hjärta och skapar hänförelse hos mig. Så kan litteratur vara. Drabbande, vacker. Insikten ger mig tårar i ögonen. I denna krassa värld finns skönhet.