Det regnar ute, grått grått, jag har haft lamporna tända hela dan och det enda jag skrivit är ett dystert avsnitt med mycket svärta till en kommande bok. Jag har halkat omkring i Ingentingskogen hela dan, suckar min kompis A. Jag också. Idag sitter jag i Ingentingskogen. Jag lyssnar på Ane Bruns fantastiska Changing of the seasons, men just idag förstärker den min känsla av ensamhet. Vackert och ensamt.
Kanske yoga i eftermiddag, jag är inbokad på ett pass och måhända lindrar det min känsla av att något/någon saknas i mitt liv just nu.
2 kommentarer:
det låter trots allt som en vacker känsla, ta tillvara på den!
Ibland måste man vara i Ingentingskogen och till och med våga möta det man är rädd för där. Kram!
Skicka en kommentar