fredag 3 april 2009

Den skrämmande sagan om Alice blir film


Om det fanns en barnbok jag avskydde som liten så var det "Alice i underlandet" av Lewis Carroll. Nu undrar jag varför?
Vad var det som så skrämde den lilla flickan som var jag med Alices fall ner till underlandet, till ett land där all logik var upphävd och allting var riktigt, riktigt skrämmande?

"Explain yourself?"
"I can´t explain myself, I´m afraid sir", said Alice, "because I´m not myself, you see."

Jag blev livrädd för "sagan" och vägrade att anse den som en barnbok.
Om något år kommer en ny film om Alice av Tim Burton, Alice spelas av Mia Wasikowska Johnny Depp är också med. Jag hoppas jag som vuxen gillar filmen - jag kan fortfarande inte riktigt läsa boken utan att känna något slags obehag, vad det nu säger om mig.
Däremot gillar jag mitt gamla favoritband Jefferson Airplanes Alice-inspirerade sång "White Rabbit".
Som vuxen älskar jag detta Alice-citat:
"Would you tell me, please which way I ought to go from here?"
"That depends a good deal on where you want to get to", said the Cat.
"I don't much care where - " said Alice.
"Then it doesn't matter which way you go," said the Cat.
" - so long as I get somewhere", Alice added as an explanation.
"Oh, you're sure to do that", said the Cat, "if you only walk long enough."

4 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Jag verkligen avskydde Alice i Underlandet som barn, tyckte den var obegriplig och läskig. Idag vet jag inte, har aldrig haft lust att ge mig på den igen! Ska bli spännande att se vad Tim Burton gör med den...

Gunnar sa...

Jag hade också en skrämmande upplevelse av Alice i Underlandet som barn. Min pappa tog mig med på film om Alice och jag kände mig MYCKET främmande för vad som utspelades på duken... Den berättelsen har såååå många undertoner och är så märklig att jag tror man uppskattar den mer som vuxen...? Åtminstone jag.

Jag blev ombedd att komponera musik till en lång radioserie för barn av Alice i Underlandet med Allan Edwall som uppläsare. Det blev hela 12 avsnitt som sändes söndagmorgnar 1973 till 1974. Kjell Westling och jag var musiker.

Allans läsning var så kongenial vacker och spännande (vilken lysande skådespelare!!!) så jag undersökte möjligheten att överföra serien till Lp. Men... det skulle bli för många Lp för att det skulle vara ekonomiskt möjligt. Först när Ljudboken kom så överfördes den till 3 CD och finns nu att köpa på Bonnier Audio.

Det är en lyssningsupplevelse!

Jag fick arbeta med Lewis Carrol igen när Unga Klara gjorde en pjäs av Snarkjakten 1976. Den är kanske ännu underligare... och vi gjorde den för förskolebarn!!! Förskolefröknarna sa att barnen inte förstod nånting!!! MEN, de satt helt koncentrerade och lyssnade!!! Det gör inte barn som inte förstår nånting! Det blev en fantastisk föreställning. Det sägs att Lewis Carrol skrev denna berättelse BAKLÄNGES... han började med slutet... Man letar i hela berättelsen efter en Snark(!) och när man kommer fram till slutet får man lösningen på gåtan "...for the Snark was a Boojum, you see..!Jaha??? Vad betyder det??? Men då var jag vuxen och med Unga Klaras sätt att se på världen med barns ögon, så är det så mycket man inte förstår... det är det som gör livet så spännande...

Gunnar Edander kompositör

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack Annika och Gunnar - så skönt att det inte bara var mig som Alice-boken skrämde. Och Gunnar - vad spännande att höra om dina Aliceupplevelser, jag blir riktigt sugen att lyssna på Allan Edwall med din musik!

Var dag bär guldkorn sa...

Ja, den är härlig! Du kan låna min cd-box Eva.