Imorgon offrar vi till sopguden

En av årets begivenheter på min stillsamma ö äger rum i morgon. Då kommer den gigantiska sopbåten till vår lilla brygga. Den rymmer mängder av containrar, stora lastbilar som tuggar i sig allehanda bråte. Vår fridfulla brygga fylls av de mest osannolika skräpprylar och man kan göra fynd. Ett fint blått bord ett år, bestick ett annat. Var och en ansvarar för sitt skräp, sägs det. Men det finns en ljuvlig kollektiv anda på ön som gör att de flesta tar det de orkar. Starka yngre personer svingar glatt ombord de tyngre sakerna oavsett om det är deras skräp eller ej, svagare andra personer (som jag) bär det vi orkar av flaskor, burkar, konstiga lådor. Några få håller hårt i den egna sopsäcken och lyfter inte en enda annan pryl, tråkmånsarna! De tror att det inte märks men det gör det. Jag älskar den glada generösa andan på min ö där de flesta hjälper varandra. Så i morgon står jag där. Jag brukar känna det som att vi offrar till sopguden för att få en fin sommar. Vi öbor bär fram en oändlig rad av offergåvor och han tuggar frustande i sig allting. Vi ses på bryggan!