Ens önskningar blir så annorlunda när sommaren kommer. Just nu vill jag ha en pirra och en ny lätthanterad gräsklippare och mina fingrar längtar efter plantor att sätta i jorden på ön. Kläder tänker jag inte på men klematis... i Enskede misslyckades jag alltid med mina vackra blå klematis, kanske ska jag våga mig på ett försök på landet?Nu är jag hos K i Horndal och ser hur hennes plantor växer och gror. Dillen är i jorden, krassefröna likaså. Kryddlandet artar sig. Jag har inte ens grävt upp mitt. Nej till helgen blir det ön, plantering, grovsopor som ska lämnas, land som ska röjas.
Mest av allt längtar jag efter att se hur långt mitt löjtnantshjärta kommit. Jag älskar den blomman. I Enskede hade jag en som var så vacker, undrar om den blommar än vid husknuten? Ibland åker jag förbi mitt gamla hus. Lite sentimental blir jag. I synnerhet vid tiden då scillan blommar blå i gräsmattan och när syrenerna kommer. Då kan det kännas en aning melankoliskt. Tur att jag har mitt hus på ön kvar.
8 kommentarer:
Känner igen mig. När jag åker förbi vår f d gård kan jag också känna saknad ibland. Och jag vet att alla mina växter är borta, lite sorgligt. Idag har jag städat i landen men sår gör jag senare, för tidigt att göra det här uppe. Jag mår så otroligt bra av att vara ute och röja i trädgården, en kontrast till allt stillasittande under veckorna.
Klematis är ljuvligt, liksom löjtnanthjärta. Tror inte klematis behöver vara svårt, tom med mina föräldrar har en som blommar fint om somrarna, och de har synnerligen ogröna fingrar (å andra sidan kan de ju ha tur med jordmånen), kram Ylva
vet vad jag saknar, alla lupiner!!! Jag kom för sent förra sommaren för att se dem.
Klart att du kommer att lyckas med din klematis! Välj en kronklematis - de är underbara, lättskötta (kräver ingen nedklippning) och härdiga. Jag har slutat åka förbi min gamla trädgård för att titta på den i smyg - jag vill inte veta om de nuvarande ägarna förvandlat lunden, örtagården och rosengården till gräsmatta igen...
Herregud - hur ska jag hinna läsa ikapp allt du skrivit? :-)
Eva, Ylva, Annika: Då satsar jag på kronklematis! Det vore väl sjutton om jag inte skulle lyckas, jag har i alla fall gröna krukväxtfingrar. Jag åker förbi mitt hus ibland för att bearbeta sorgen och kanske härda mig litet. För varje gång går det lite bättre. Trädgården är lika förvildad än - men de rev verandan vi tyckte så mycket om. Livet går vidare med andra människor i mitt hus, vem hade trott det.
Det är inte lätt, eller hur, Eva och Annika1
Gumman: Du hinner hem till lupinernas blomning!
Jag åker förbi vår gamla gård varje gång jag ska till och från stugan. Det går bättre nu men i början var det tungt. Det första de nya ägarna gjorde var att jämna min örtagård med marken. Det kändes.
Polyamorös?
ÅH
ÅH - jag har låååånga trofasta relationer med mina krukväxter men jag tillåter mig kanske ett litet snedsteg med en och annan sommarblomma, en vacker blå
Skicka en kommentar