Livet tar lustiga svängar, det är bäst att hänga med. Ikväll har vi haft en underbar middag med Elin och hennes italienske vän Michele. Det var familjen som numera innebär också Ellens pojkvän Tosh från Australien. Vi pratade svenska, italienska och engelska och allt kändes väldigt varmt och härligt. Jag stannar i den känslan en stund och njuter.
Men nu tar julen slut, Tosh åker i natt tillbaka till Paris, Ellen följer efter i morgon och det blir mer stillsamt i lägenheten igen, som på bilden. Sånt är livet eller hur, man får njuta av att ha dem nära ett tag och inse att så är livet - när de försvinner ifrån en igen.
Sonen och hans flickvän är desto mera hemma nu, deras lilla ofödda barn tar alltmer plats, vänder sig i magen, boxar och buffar och gör sig beredd att komma ut i världen. Den bebisen blir mottagen med mycket kärlek, från föräldrar, mig och småfastrar!
8 kommentarer:
Ja de kommer och går våra barn. Livet, men så jobbigt ibland. Vår Elin reser tillbaka på onsdag. Sara får vi ha hemma 1 1/2 vecka till. Men sen, ja då blir det tomt och tyst igen.
Då är det tur, eller hur Eva, att vi har så många projekt, så många funderingar och så mycket att fylla livet med, trots allt!
Ja det är så viktigt. Jag har just fått första kursbrevet på Ann Ljungbergs distanskurs i romanskrivning. Det tänker jag fylla mitt liv med efter nyår.
Dotterns nuvarande pojkvän vet vi inte så mycket om och har aldrig träffat. Den förre blev vi så förtjusta i att jag fällde en tår när hon gjorde slut med honom och han försvann ur familjebilden!
Eva så kul med distanskursen, det var ju en jättebra idé!
Och ja Annika! Det finns ett antal ex som barnen haft som jag sörjer. Kontakten blir ju annorlunda.Men så blir man ju ändå lycklig över de nya fina familjemedlemmarna de tar med sig hem - det har varit härligt denna jul när alla tre barnen har fina kärlekar i sina liv
Min första pojkväns mamma och jag fick väldigt fin kontakt. När det tog slut mellan oss, fortsatte vi kontakten. Först arbetade vi ihop på samma arbetsplats, sen har vi fortsatt på olika sätt genom flyttar och olika familjebildningar. I dag har kontakten inskränkt sig till hälsningar till födelsedagar och jul, men det räcker. Hon är snart 78 år och har just skaffat dator och mejl, så nu är det slut på julkorten i papper via posten!
Så bra att kunna fortsätta kontakten. Min första sambos mamma var jag väldigt nära vän med, men hon hade svårt att förlåta mig att jag "övergav" hennes son. Många gånger ångrade jag mig att jag inte tog kontakt med henne, en dag var det för sent.
Det är få förunt att kunna hålla kontakten med barnens f d pojk- alternativt flickvänner. Oftast tar det slut när de är så unga. Min dotter var tillsammans med en
pojke i 1,5 år innan hon träffade sin man och jag hade länge svårt att acceptera nuvarande svärsonen för att jag tyckte så mycket om den förre.
Och yngste sonens flickvän saknar jag oerhört mycket, men det är ju så nyligen hon gjorde slut.
Eva, att ha en nära relation till barnen och deras respektive gör det lättare att skiljas åt, för man vet att de har det bra.
Maria, Inger är ju en underbar människa, så att ni har kontakt fortfarande är inte så konstigt. Varje gång jag träffar henne är som igår och hon har inte blivit en dag äldre.
Skicka en kommentar