En bok så laddad att jag håller andan när jag läser och bara klarar små bitar i taget

Den lilla flickan som var jag i Sundsvall en gång drömde om Frankrike och ett fritt kvinnoliv, jag såg Till sista andetaget av Jean Luc Godard med Jean-Paul Belmondo och Jean Seeberg och blev förförd. Har inte vågat se om den, alla de där franska filmerna de präglade mitt liv.
Men nu är det en bok jag läst som har samma titel. Anne Swärds Till sista andetaget. Den är fantastisk. Jag blir andlös av att läsa historien om lilla vilda barnet Lo och ensamma pojken Lukas. Men jag anar en katastrof i den laddade texten och vågar bara ta till mig den i små munsbitar, jag som vräker i mig böcker i stora stycken annars. Den är så mirakulöst skriven, så vacker och så obeskrivligt laddad att jag håller andan när jag läser. En bok att läsa i små bitar och läsa om. Man måste läsa uppmärksamt för boken är ett pussel om liv, först ser man bitarna lite sporadiskt, när man läst hela boken, det är först då man börjar förstå, ändå förstår man inte utan grubblar vidare och undrar varför. Boken släpper mig inte.
Anne Swärd, jag kände inte ens till henne men såg boken på rean och köpte den för namnet och hamnar i en bok jag inte vill släppa. Jag läste den som om jag gick i cirklar först, små stycken, nu har jag läst hela men jag måste läsa om den. Den är vidunderlig.