Det är oftast inte det man oroar sig för som drabbar en - så det bästa är att försöka anpassa sig till dagen som den kommer

Jag vaknade med ett pirr och insåg att det bara är en vecka kvar innan jag åker till Vietnam. En enda vecka. Sedan drar vi iväg. Just nu är jag lite extrapirrig eftersom vi inte fått program än - men det ordnar sig.
För några år sedan hade jag varit helstressad över en sådan sak - men på ett skönt sätt känns det nu mera som om jag tar dagen som den kommer. Det är befriande för ett fd kontrolfreak som oroade sig för mycket tidigare. Nu vet jag att det är ganska lönlöst, det är ändå aldrig det man oroar sig mest för som drabbar en. Kanske något annat, men det kan jag för det mesta ändå inte påverka.
Sol i Hanoi, varmt. I Hoi An regnar det hela tiden nu.

Snart åker jag.