I nattens drömmar vandrar jag runt i ett varmt Hoi An. Ljummet regn. Ibland sol. Sandaler på fötterna. Färska frukter och blommande träd. Jag sitter på Hai Café, uppkrupen i en soffa och skriver i min anteckningsbok, dricker te på färsk ingefära. Vaknar och tänker att jag är hemma. Jag vaknar i vargtimmen och är inte tidsomställd fast jag varit hemma en vecka. Det är inte det att jag längtar bort, tillbaka. Jag är nöjd med att vara hemma. Jag älskar att E och E bor hos mig. Jag hade en fantastisk eftermiddag idag med någon jag tycker om och jag längtar efter julen med min familj, Miltons första jul.
Men: Måste det vara så förbaskat kallt? Jag slokar i den här kylan. Hur mycket jag än försöker anpassa mig, så avskyr jag att det är vitt och halt och kallt.
Jag vill inte gnälla, men jag slokar i kyla, det gör jag!
6 kommentarer:
Jag med! Jag blir en spillra av mitt riktiga jag i den här kylan. Och så lång som vintern verkar bli... Suck! Var glad för att du fick ett par veckor i Hoi An. Något att falla tillbaka på och drömma om under iskalla vinterdagar.
Jag med Eva. De senaste veckorna har jag varit mer upptagen med att frysa än att leva.
Snurvel, host och attjo inget kul med kalla grader vind och snö när kroppen kokar. Hoppas på att ingefära, panodil och citron ska hjälpa.
Samma här -jag undviker att gå ut så mycket som det bara går med en hund som måste springa mycket... Hoppas du kan njuta inomhus med goda böcker och familjen!
Vackert foto Eva! Ja hua den bitande kylan som råder nu är obarmhärtig!
Jenny L, visst vill man rymma. Men det lär snöa i Paris också så det får bli en rymning långt bort!
Carina borde det inte vara varmt hos dig?
Eva, jag hoppas de elaka virusarna farit sin kos nu!
Sofie, jag försöker att mest vara inne och längtar efter en öppen spis.
Jenny, det är så kallt att jag inte kan tänka, jag bara huttrar och längtar tillbaka till värmen i Vietnam:)
Skicka en kommentar