Det var flera viktiga beslut att fatta idag, papper att skriva på. Jag blev alldeles stressad av att så många bollar var i luften samtidigt. Kände också att så var mitt liv förr, ständigt bollar att fånga, beslut att fatta. Nu är det stillsammare, framför allt för att besluten är mer mina egna. Hur ska jag beskriva ett skeende? Vad heter den här personen i en ny bok jag skriver? Jag går omkring i min egen värld på ett helt annat sätt än förut och jag trivs med det. Jag gör det jag alltid gjort, drömmer och fantiserar. Men så bultar verkligheten på, konflikter, ledningar som ska grävas ner, beslut att fatta, ord som sårar, det är mycket ibland. Jag såg ut som ett juläpple när jag såg mig i spegeln, stressröda kinder.
Nu är jag ute på ön igen. Fint. Men jag saknar så ljudet av Miltons små glada fötter mot golvet och hans röst.
4 kommentarer:
"det är en blåsig sommar vi har systra mi..." Låt inte ovidkommande ting rubba dina cirklar, bara var den du är. jag försöker reparera mig efter Igelkottens elegans, och jag gör framsteg.
kram
Du beskriver så bra hur det kan vara. Jag skulle också vilja ha lite både och. Lite snabbare resor mellan lugnet och storstan. Hoppas att du får en fin tid med E på din rara ö.
Vissa dagar får jag också en sådan där "stresskänsla". Tror jag bygger den själv inom mig, behöver inte känna så...
Andas!
Skicka en kommentar