Nu är det länge sedan och minnena ligger på mjuk bomull i en liten ask i mitt hjärta.
Mest vackra minnen av mina barns uppväxt och av ett lyckligt familjeliv. Hur kunde det bli så fel, sen? Det låter jag nu bli att tänka på.
Men idag besökte jag huset. Vi gick runt och tittade och tänk, de nya hade målat om, de hade satt in de nya fönster jag drömde om men inte hade råd med. Men jag kunde se och glädjas med dem. Dock tar det nog tio år till innan jag skulle kunna förmå mig att gå in.
Men vi tog en liten fika på Gamla Enskede nya bageri, det som tidigare var Kafé Tjocka Råttan och sen Margaretas fina Bokhandel.
Livet går. Många lyckliga minnen består.
4 kommentarer:
Tänker ibland på dig när jag går förbi huset. En gång var jag inne hos er, det var i samband med någon fest och jag minns att du bjöd på några jättegoda röror som var nya för min smak! Det hängde också en fin tavla på väggen som Jakob målat till dig på din 50-års dag! Du sitter i en gunga med en blomsterkrans i håret. (om jag minns rätt!) Jättefin! Det är de lyckliga minnena som bär en vidare! :))
Kul med dina minnen! Ja det är verkligen de goda minnena vi ska vårda och inte låta oss förbittras av annat. Vad bra att du påminde mig om Jacobs fina tavla, var i all världen har den nu råkat hamna? Den måste ju vara på hedersplats.
Det behöver väl inte betyda att något blev fel. Men man förändras och livet måste gå vidare och förändras det med.
Tycker inte att förändring någonsin är ett misslyckande och antagligen är det bara positivt i längden även om själv tiden när saker förändras ofta är smärtsam.
Ellen
Det viktiga är att tiden i det huset för mig framför allt är lycka, med mina barn ( :) ) och med familjelivet. Mitt vuxna livs lyckligaste period. Det är vad jag vill fokusera på.
Skicka en kommentar