Mina elefanter och jag och skrivron

Jag undrar om det är hösten eller ålder som gör att jag har ett sådant absolut oavvisligt behov just nu att få någon slags ordning. Det är inte helt lätt. Jag älskar mina saker och man samlar på sig en del.
Men just nu röjer och sorterar jag, skapar plats och måste det för att kunna andas. Så känns det.
Förra veckan var det skrivbordet. Jag har haft massor med pennburkar, små pryttlar, kontorssaker mm på den fina hyllan på mitt skrivbord. Nu kände jag att det störde min blick.
Jag måste ha något med mera tyngd. Och vad har mera tyngd än elefanter? Jag flyttade ner mina afrikanska elefanter som jag köpte en gång i Sydafrika och de gillar att bo på hyllan framför mig. De känt sig lite osynliga ett tag, meddelade de. Nu tågar de fram alldeles framför mig på led.
De är datumelefanter. Varje månad ska man vända på en elefant så att man ser hur många månader som gått. På bilden står novemberelefanten åt fel håll men jag brydde mig inte om det, han får stå så på bilden. Snart tågar de åt samma håll allihopa. Men i januari är det dags att vända på elefant nummer ett.

Små vardagliga saker piggar upp mig.
I soprummet där man inte får ta saker (dum lag!) hittade jag igår ett jättefint gammeldags syskrin, där fick alla nålar, knappar med mera plats. Och den gamla sylådan med små fack blev en otroligt ordentlig sminklåda.

Ja ni förstår, sortera, kasta ordna. Det kanske är så mycket kaos i mitt huvud just nu att omgivningen måste vara välstädad. Vad tror ni?

Här kommer jag ut som en som avskyr desperata mingel

Klart man kan se det som "surt sa räven" eller "vad är väl en bal på slottet" när jag säger att jag är nöjd med beslutet att inte åka till Bok och Biblioteksmässan i år.
Solen skiner över Stockholm. Annica kommer snart, vi ska arbeta med en text. Jag har tid att läsa och känner en viss frid i själen.
Visst är det kul att titta på böcker, men det uppvägs inte av den panikartade känsla som också infinner sig om jag bara går runt runt på mässan utan mål och mening med att vara där.

Dessutom avskyr jag det som många av mina fb-vänner verkar gilla mest. Att mingla på Park. Ett hotell vid Avenyn där det är outsägligt trångt. Man spiller alltid vin på sig själv eller andra. Ingen ser egentligen någon, all kändisspanar.  Men dom "riktiga" kändisarna har privata partyn i privata rum.
Man pratar med någon som har blicken irrande runt.

Jag fattar vara inte. Jag är nog ingen minglare. Jag vill ha riktiga samtal, gärna där den jag talar med ser på mig och vi funderar ihop. Minglet är tvärtom.
Har alltid känt mig vilsen på mingel och cocktailpartyn även om jag hållit masken. (Inte på releasefester för nyutgivna böcker dock!!!!)
Nu kan jag komma ut som en som verkligen inte gillar den typen av desperata mingel som är på Park.
Men jag hoppas ni som gillar det har kul :)