1936 kom Borta med vinden skriven av Margaret Mitchell. Jag har kvar mitt tummade exemplar på 552 sidor och den boken läste jag oavbrutet från sådär 12 till 16-årsåldern. Jag älskade den. Kunde varje handling. Identifierade mig totalt med Scarlett O´Hara och vad det gjort med mig vet jag inte.
Det var i alla fall min mest hissnande läsupplevelse.
I vuxna dar vågar jag inte läsa om den, jag vet ju hur fördomsfullt slaveriet, Ku Klux Klan skildrades. Jag vet allt om detta så jag undviker boken.
Ändå finns ju bilden av min barndoms hjältinna kvar, en kvinna som tog livet i egna händer, som hade kontroll över vad hon ville, över män och kärlek. Så läste jag den.
Ja det finns mycket att säga om det, men nu vill jag bara säga att det skrevs en uppföljare till den i början av 1990-talet. Av en Alexandra Ripley. Det skulle vara fortsättningen på boken. Vad hände när Rhett säger: "Frankly, I don´t give a damn" och lämnar Scarlett.
Jag vill bara säga: Läs inte den boken, jag gjorde det när den kom och det är nog en av de uslaste romaner jag besudlat fingrarna med.
I Borta med vinden finns ju berättandet, magin som förför så många läsare, trots allt. I uppföljaren Scarlett finns ingenting av detta. Det är helt enkelt en skitroman utan själ.
Så det är inte helt lätt att skriva uppföljare.
Några skämtare på Facebook idag lanserade idén att Göran Greider ska ta upp Nils Ferlins mantel och skriva en fortsättning på hans dikter.
Och vem, undrar jag, ska utses att skriva fortsättningen på Vilhelm Mobergs Invandrar- Utvandrarepos?
En ny roman: Hemvändarna skriven av ... ja vem??
4 kommentarer:
Du har så rätt. Jag tänker på Stieg och Ulla Trenter. En annan Stieg som var storsäljare och som förlaget ville tjäna mer pengar på. Inte för att Ulla var urdålig men det blev helt andra berättelser.
Oh "Borta med vinden"…vad jag älskade den boken! Skolkade från skolan, läste dag och natt och fortfarande minns jag hur jag snigelläste de sista sidorna och tänkte, "visst får de varandra…" Uppföljare blir sällan bra…hon var klok Margaret Mitchell som själv inte frestades utan lämnade de klassiska slutorden till vår egen fantasi...
Eva det är så tråkigt när det inte är författarlusten som styr utan förlagets jakt på pengar. Har de inte tjänat nog? som Eva Gabrielsson sa i en intervju.
Håller helt med, Margareta. Och jag älskade verkligen också Borta med vinden. Så till den grad att jag nog aldrig slutat leta Rhett Butler, brukar jag säga med en självironisk suck.
Skicka en kommentar