Emma Vall, det vill säga Annica Wennström. Eva Swedenmark och Maria Herngren. Foto: Elin Swedenmark |
Det finns en miljon böcker, kurser, råd,men ingen som följer råden vet egentligen hur man skriver för att det ska bli perfekt. Man kan följa alla råden men glömma att tillsätta en gnutta magi till exempel, då blir det bara en präktig bok enligt handboken.
Gäsp säger läsaren.
Så hur kan man hålla en kurs i att skriva deckare som vi ska göra i morgon. Hoppsan. Det är inte en kurs om det utan en inspirationsdag där vi delar med oss av våra erfarenheter och funderingar.
Man kan samla hundra författares röster om hur man ska skriva och hur de skriver:
- jag gör alltid synopsis på grundliga 150 sidor, sen skriver jag
- jag gör aldrig synopsis på mer än två sidor, sen skriver jag
- jag skriver aldrig kronologiskt
- jag börjar från början sen skriver jag jkronologiskt
Så kan man hålla på, men det finns då klart grundtankar som kan vara bra att hålla sig till, små ljus i mörkret som kan lysa upp ens tankeflöde och hjälpa till att få stadga
Om det visste vi ingenting när vi som Emma Vall skrev våra fem Amandadeckare.
Learning by doing kan man säga var vår metod.
Jag tycker fortfarande att de är bra på många sätt. Kanske besjälade av vår enorma berättarglädje på den tiden, vår lust?
Jag tycker det är så synd att böckerna är svåra att köpa idag. Det finns små upplagor på ad libris men det är tråkigt att de inte finns i pocket och framför allt att ingen filmat dem. Skulle bli en jättebra teveserie. Roligare än alla Beck.
2 kommentarer:
Och detta låter som ett bra uppslag för en liten serie inlägg på denna blogg: "men det finns då klart grundtankar som kan vara bra att hålla sig till, små ljus i mörkret som kan lysa upp ens tankeflöde och hjälpa till att få stadga"!
Ja, Karin, absolut, jag gillar de små ljusen i mörkret :)
Skicka en kommentar