Vill du få perspektiv på vårt liv i vår lilla skyddade vrå av världen?

"Juba - detta kaotiska, oorganiserade,smutsiga, vilda, heta, kalla, torra, drypande ställe med det hemskaste, underbaraste, falskaste, ärligaste, mest motbjudande, vackraste folket. Aldrig har jag varit på en så mångfacetterad plats."

Natalie Gerami älskade att resa, ja så mycket att hon själv organiserade lyxresor till extremt ovanliga destinationer för människor som hade råd. Men alltmer smög sig en känsla på henne att det hon egentligen ville var att göra skillnad i en orättvis värld, att göra en insats. Hon sökte sig till Läkare utan gränser och efter hård utbildning skickades hon som logistiker till södra Sudan. Om tiden där har hon skrivit en fängslande bok. Uppdrag Sudan Min tid med Läkare utan gränser.

Hon landade i en miljö som låter fasansfull och kastades in i omöjliga arbeten med att laga pumpar, generatorer, organisera kontor som drevs av maktfullkomliga chefer som ansåg att det var helt fel med kvinnor där. Hon hade som anställda män från Sudan som hon fick kämpa med att vinna respekt ifrån. Till slut kom de fram till att hon var nog varken kvinna eller man - så som hon var är ingen kvinna. Men hon vann respekt och vänskap. Hon berättar om fullständigt omöjliga vaccinationsuppdrag av tiotusentals barn som annars dör i mässling. Hur politiska strider, korruption slår sönder mödosamt hårt planerade uppdrag som verkar ofattbart omöjliga.

Till slut tvingades hon resa hem efter en skada i handen. Det är märkligt hur jag under läsningen följer med på hennes resa och förstår hur hon kan längta tillbaka till detta land som beskrivs som en slags helvetets förgård. Hon tvingas ifrågasätta sina egna värderingar om vad som är viktigt i livet och får nya vänner.
Jag dras in i boken, det känns nästan fysiskt plågsamt i min kropp att läsa den. Men så viktigt och insiktsfullt.
Ett lästips en dag då kanske känner att du har det jobbigt men ändå bra och vill få perspektiv på ditt liv?