En plats i MITT hjärta, MIN själ - vilken är DIN hjärteplats?

Vad säger ni om det här? Jag sitter på ett café i Hoi An, Vietnam och läser boken "Éloge des femmes mûres" - Eloge till  mogna kvinnor -  som jag fått av vännen J som tyckte boken passade mig.

Just nu minns jag inte vad boken handlade om men jag minns ögonblicket. Den varma solen. Doften av Hoi An. Min känsla av tillhörighet någonstans så långt borta, så olikt mitt Sundsvall långt i norr, ändå var jag där, hemma, lycklig i mig själv. Totalt närvarande.
Ellen satt på andra sidan och läste, hon tog bilden. Det är flera år sedan. Jag längtar alltid dit.

Vad är det som gör att en plats sätter sig i ens själ? Att man alltid längtar dit? Fast det kanske finns saker man inte alls gillar, som inte stämmer med den drömminnesbild man bär med sig ... Ändå en plats i ens hjärta och själ. Hoi An är en sådan plats. Och Paris. Toujours Paris. Alltid Paris.

Vilken plats har du i ditt hjärta, det skulle jag vilja veta?

... och av bokstäverna bildar man ord, mirakel

Allt är för tillfället bokstäver i min lille mans liv. Det är fascinerade. När vi åker buss letar han skyltar hela tiden och stavar sig fram. När han badar gör vi ord på väggen med självhäftande bokstäver. På kylskåpet finns andra bokstäver och bästa leken är att jag gör korta ord som han får läsa. Och han älskar att samma bokstäver kan bli så många ord.
Han står på tröskeln till en alldeles ny värld av böcker och läsande och det är så roligt att vara med.

Försökte med Knausgård men han tråkade ut mig

Jag längtar efter att läsa men jag har inte rätt koncentration för tillfället. Eftersom alla pratar om Knausgård tänkte jag ge honom ett försök. Det blev lamt. Jag läste tankspritt och oengagerat. Jaha, kände jag efter sida upp och sida ner med Knausgårds tankar och trivialiteter, och varför ska jag dela din vardag? Boken tråkade ut mig.

Hittade en Nesser i soprummet. Den var riktigt förutsägbar. Redan vid en replik om att en man som verkade  hedervärd nog kunde vara våldsam,  tänkte jag: Han är det! Och det var det. Inte kul! Det skulle vara en liten dold ledtråd men den var tyvärr självlysande.
Ledtrådar ska vara raffinerade och villospåren likaså i en riktigt bra deckare. Men jag lägger inte tillbaka boken i soprummet utan skänker den i stället vidare till någon som vill ha den.

Men vad ska jag då läsa? Ge mig ett bra inspirerande tips på en bok att sjunka in i, gärna tjock!! Annars får det bli teveserier och egna manus. Och kanske det är just det som är grejen, jag är så inne i eget skrivande att jag liksom inte orkar utanför det in i andras böcker.

Nog vore jag värd en iPad?

När jag flög till Vietnam i höstas, många timmar, sneglade jag avundsjukt på medpassagerare som hade läsplattor. Jag hade förstås ryggsäcken full med böcker, ganska tungt! Jag läste och lämnade böckerna efter mig som ett spår på hotellen i Hanoi och Hoi An. Ska jag vara ärlig ersatte jag på hemvägen böckerna med kläder jag sytt. Att siden kan väga så!
Min ryggsäck på hemresan gjorde mig så baktung att jag knappt kom upp på flygbussarna med den, pinsam erfarenhet som gör att jag inser att gymmet och en läsplatta är min räddning i framtiden!

Men jag såg i alla fall hur enkelt och fiffigt de med läsplattor bläddrade på sin lilla tunna lätta platta.
Nu kom dottern hem med en ny sådan. Och den är laddad med världslitteratur, 250 böcker, en massa klassiker, böcker på engelska och franska. Vad avundsjuk jag blir. Jag tänker att nog är jag värd en iPad? Men tittar dystert i min plånbok och tänker att värd, visst, men du är för pank!
I alla fall, vilken uppfinning för mig som inte är världens starkaste men älskar att kånka omkring på böcker.

Firar nyårsdag med att ligga kvar i sängen och läsa Revolt

Jag vill inte göra minsta ljud som kan väcka mina nyårsfirare, man ska få sova ut på nyårsdagen om man vill. Jag ligger kvar i sängen och läser tredje delen av Hungerspelen: Revolt. Egentligen inte så bra skriven, ganska fragmentarisk, men mer spännande än alla svenska deckare jag läst de senaste åren ändå. Vad gör en bok så spännande att man försvinner in bland pärmarna som om man var 12 år igen?

"Stjäl" gärna våra böcker, lär er hur flickor funderar, fungerar och reagerar

"Min man stjäl mina böcker", skojar bloggkompisen Annika och jag tänker vad bra om våra män vill läsa de romaner vi läser. Nu var det Anna Gavalda. På de lektioner i åttan-nian vi ofta har som författare får jag ibland frågan om jag "bara skriver om tjejer?" från killar i klassen. Jag brukar då ta chansen att prata om hur bra det vore för dem att läsa just många romaner med kvinnliga huvudpersoner. Ni måste ju förstå vilka insikter ni får på det sättet i hur flickor/kvinnor tänker, säger jag: 

"Ta chansen och lär er mer om hur flickor fungerar, funderar och reagerar. Ni kommer att bli hur populära som helst, det är rena kursen i att bli den kille tjejerna vill ha att läsa de många böcker som finns med kvinnliga huvudpersoner. De böcker tjejerna läser."

Då skrattar killarna generat.
Men det är ju tyvärr ett fenomen idag att flickor gärna läser böcker med även manliga huvudpersoner medan alltför många män, killar inte gör det utan väljer böcker av manliga författare med manliga huvudpersoner.
Så var glad att T. tar din böcker Annika!

Nu är det min tur att få litteraturtips

Det är allt bra lustigt här i livet hur allt går i cykler. Jag tänker på min lille bror John, hur jag bar hem böcker till honom och var så stolt över hur fint han läste och hur klok han var. Idag är det han som förser mig med boktips och kloka tankar från sin utkikspost som kulturredaktör på LO-tidningen och översättare och allmänt klok person.

Och jag tänker på Elin, min lilla intensivt bokläsande dotter som alltid älskade att läsa och att höra sagor. Jag köpte böcker till henne, jag älskade att göra det. När jag var redaktör för Fönstret fanns det ett överflöd av böcker till henne i vårt hem.
Och idag - nu är det hon som är bokredaktör på Kattis och lånar mig sina nya böcker. Jag tycker förresten att ni ska läsa hennes boksidor och hennes blogg, kunniga, kloka och alerta recensioner och intervjuer. Kattis skulle satsa på ännu fler boksidor, för är det något kvinnor gör idag så är det att läsa och intressera sig för litteratur.

Högläsning vid eldens sken ger förr-i-tiden-känsla

Jag minns en vårkväll på ön för några år sedan. Huset var ostädat, lite kallt, vi var ute för att slänga grovsopor. Mina barn var med och bror John och hans Erling. Vi högg i och slängde gammalt skräp och eldade upp bråte i vår tunna och kände oss nyttiga. På kvällen eldade vi i öppna spisen så fukten försvann. John halade upp en bunt pappar ur väskan.
"Tänkte ni kunde lyssna på mina nyöversättningar av dikterna i nya utgåvan av Bilbo?" frågade han försynt.
Bilbo, den första magiska boken i Tolkiens värld, är en bok jag läste högt för barnen när de var små. Nu var vi vuxna alla, utom Erling.

John började läsa och en magi spred sig över rummet. Han hade tänkt läsa några av sina nyöversatta strofer, men han fick aldrig sluta läsa ur  "Hobbiten: eller bort och hem igen" som den heter i Erik Anderssons och John Swedenmarks fina nyöversättning. Kapitel efter kapitel läste han och det uppstod en underbar förr-i-tiden-känsla där vi satt i halvmörkret vid elden och lyssnade. En magisk kväll. Läs högt i sommar, det är något speciellt med en levande röst som läser.

Är du bokberoende?

Jag älskar enkäter så inte kan jag motstå Bokmanias. Hon citerar tidningen Vi Läser  där Martina Lowden kallar sig själv för bokmissbrukare i en intervju med Kristina Lugn som av svaren att döma är av samma sort. Martina har tagit fram åtta frågor om läsvanor. Ju fler ja-svar desto mer beroende är man. Bokmania tar upp frågorna och skickar ut som enkät, här är mina svar. Vilka blir dina?

1. Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?

Mina vanligaste tankar kretsar kring vad jag läser och vad jag skriver

2. Tycker du att en tillvaro utan böcker vore begränsad, tråkig och intetsägande?

Ja fruktansvärd och alldeles otänkbar

3. Blir du rastlös och irriterad när du inte får läsa?

Överallt i mitt hem ligger det böcker som väntar på att bli lästa, klart jag blir stressad om jag inte får ägna mig åt min favoritsyssla!

4. Läser du för att få lindring när du mår dåligt?

Läsning är min tröst när jag är ledsen och nere, ett ställe att fly till, så har det varit så länge jag kan minnas. I boken finns trösten

5. Känner du att tiden aldrig räcker till för allt du skulle vilja läsa?

Ja verkligen, det finns så underbart många olästa böcker.

6. Kan du ha svårt att sluta läsa när du väl börjat?

Bara ett kapitel till, upprepar jag som ett mantra.

7. Händer det att du låter bli att göra något du borde ha gjort för att läsa i stället?

Ja nu har jag ju bland annat arbetat med att skriva om böcker, att läsa var en viktig del av mitt arbete som journalist, att läsa som författare är en nödvändighet, det är nog ofta jag lättsinnigt läser i stället för att göra annat.

8. Har anhöriga eller vänner tyckt att du läser för mycket?

Nja... mina föräldrar uppmanade mig att gå ut, inte bara sitta inne och läsa, varvid jag dyrt och heligt lovade mig själv att sitta inne och läsa hur mycket jag ville när jag blev vuxen och fick bestämma själv.

Man får nog konstatera att jag är bokberoende - och trivs med det! Hur är det med dig?

Tänk att vi har ett vardagsliv med små rutiner i Vietnam

Snabbt har vi hittat ett litet liv här i Hoi An, Ellen och jag. Det är ganska stillsamt. Vi äter tidig frukost. Sedan har jag en liten plats i trädgårdskaféet där jag skriver fram till lunch på en obestämd historia som jag inte riktigt vet vad det är. Då ger vi oss på på vandringar, till sömmerskan som idag för att hämta en sommarklänning, till något ställe där vi kan äta.
Idag blev det grillad fisk på Hai Kafé, sedan satt vi där och läste. Se bilderna! Det är en av våra favoriplatser. Idag mindes vi plötligt att när vi var där 2002 delade vi alltid på en portion till lunch. Vi har minsann blivit hungrigare sedan dess!

Ikväll har vi varit på ett möte med Ellens arbetsgrupp här i Hoi An. Hon är ansvarig för en grupp nordiska och vietnamesiska studenter som läser Internationella relationer. Det är den norska Kulturskolan som är arrangör och Ellen är den som ser till att studenternas liv fungerar. Hon kom hit som student till kursen första gången, sedan bad de henne stanna kvar och ta hand om nästa kurs. Det var 2007 och nu är hon tillbaka igen.

Efter middagen strövade vi hem och plockade bland annat upp mina favoritstövlar som vi kopierat hos en skomakare. Hoppas sulan ska hålla för novembermodd i Sverige!

Hur vågar man älska igen om all ens tillit visade sig vara bara en illusion?

Tänk om man inte hade böcker att prata med! I alla skeden i livet finns röster som når mig. I natt kan jag inte sova. Jag läser den fantastiska novellsamlingen När man är ung av Phan Thi Vang Anh. Suveräna korta stycken med stor poesi och en förbluffande allmängiltighet. De utspelar sig bland unga människor i Vietnam nu. Men vaddå, de talar till mig. När man är läsare är man inte ung, inte gammal, man är en människa som sträcker ut handen efter stöd.

Jag stryker under den här meningen: "Konstigt att han inte begripit att det är just för att han är gift som jag går ut med honom att det är just för att han har en fru som jag kan betrakta vår historia som en lek, en ny sorts lek där inga band och inga förhoppningar gäller..."

Men jag vill ju inte vara en människa som lever ett liv där inga band och förhoppningar gäller. Det är en brist att inte våga bli förälskad. Hur botar man den bristen på ett djupt och äkta sätt. Hur vågar man älska igen om all ens tillit visade sig vara bara en illusion? Man gör inte det, man lever i stället så så som citatet säger, i en lek där inga band och förhoppningar gäller.
Men utan band och förhoppningar finns ingen tillit, finns ingen tillit finns ingen kärlek... så snurrar mina tankar. Jag fortsätter att läsa.

August är ett bokjippo bland andra och det är inte årets SM i litteratur!

Ser att vännen Annika, http://estassy-loven.blogspot.com/, bloggar bekymrat om att hon inte vet vilka Augustprisvinnarna är. Bry er inte! säger jag. Annika och Jenny, två av mina läsgladaste vänner vet inte. Men August är ju ett jippo, påhittat av bokförläggarna. Det är inte årets bästa böcker, det är ett av sätten som finns att öka läsandet, det är bra, men det får ju inte bli ett pris som får författare och läsare att tro att det är miniNobel eller årets SM i litteratur, jag vet många böcker mer värda i så fall att nomineras.

Jag tittar på listan men det är inte från den jag får mina tips. I år är jag extraglad för att det lilla förlag, xpublishing, där Ylva Karlsson och Katarina Kuick ger ut sin bok, Skriv om och om igen, blivit nominerad. Annars är det ju mycket de två stora förlagen. Av någon anledning. Och tidningarna nappar och skriver som om det faktiskt vore SM, lite trist att skrivande om böcker är så flockstyrt. Jag har fått nästan alla av mina bästa lästips från läsglada bloggare det senaste året för övrigt!
Det finns många böcker jag velat se bland de nominerade men jag tänker inte göra en alternativ lista. Jag vill bara säga en gång till: det här är ett jippo bland andra och det är inte årets SM i litteratur.

Läsning som lust

Bokhora har släppt Album - som jag ännu inte läst men såklart ska läsa. En debatt om hur man skriver om böcker har blossat upp på nätet och den är uppfriskande. Jag gillar verkligen Lisa Förare Winbladhs kloka inlägg - läs här

Vad glad jag är över mångfalden av bokälskande röster på bloggarna, inte minst Bokhora eller En annan sida, Lyrans noblesser, alla dessa positiva tips, alla dessa spontana härliga ärliga texter som vittnar om upplevelser av bra läsning. Mångfalden av röster också - det är snålt med utrymme på tidningarnas kultursidor och nog sjutton trampar recensenterna i varandras fotspår och skriver likartat om samma böcker alltför ofta. Bra litteraturkritik behövs såklart, men kritiken som den är idag tål i sanning att diskuteras. Man behöver vädra i de ofta dammiga recensionsrummen, släppa in nytt. Som man gör på bloggarna. Påminna sig även det inte dagsaktuella, det som gett läsupplevelser och som man kan komma tillbaka till - som många bloggare gör.

Jag har aldrig fått så många inspirerande lästips som sedan jag började blogga, det finns en vildvuxen rikedom i tipsen som är härlig. Och det är på bloggarna jag först läser om till exempel Igelkottens elegans, /La Bibliofille/ min just nu stora läsupplevelse. Bloggarna är verkligen litteraturens härliga vardagsrum med plats för många, dörrar som öppnas, många röster, skratt och diskussioner och en tillåtande atmosfär medan mycket av det jag läser av de stora tidningarnas litteraturkritik är så gnidigt ogeneröst och ängsligt sneglande, finrumsläsning liksom. Ibland är det trots min läsvana riktigt svårt att begripa sig på vad vissa recensenter skriver - och vilka de skriver för. Utrymmet är dessutom så förtvivlat snålt - se den styvmoderliga behandling barn- och ungdomslitteratur får till exempel.

Hur glädjen och smärtan kan samexistera - nu har Anna Kåvers kloka bok kommit

Jag känner på mig att jag kommer att skriva mycket om Anna Kåvers nya bok om känslor: Himmel och helvete och allt däremellan. Idag kom den med posten och den talar direkt till mig. På måfå slog jag upp den och hamnade i ett kapitel om att navigera klokt i känslovindarna.
Vännen Maria H. hade funderingar igår på mitt inlägg om att ge efter för lustfyllda frestelser: "Har just sett en fantastiskt skrämmande bra dokumentär om Berlusconi och mediamakten i Italien, Videocracy av Erik Gandini. Då blir man sannerligen rädd för att bejaka lustfyllda saker och vill bejaka mer av allvar och seriositet i tillvaron istället." Så skrev hon.
Jag protesterade såklart för jag kan inte se den motsättningen: "Att bejaka det lustfyllda i livet innebär inte att man inte ser allvaret i tillvaron. Det är en falsk motsättning. Som att säga att man inte får skratta för att det finns så mycket elände i världen. Hade vi inte glädje och lust också - hur skulle vi då få kraft att kämpa för det bättre samhälle vi vill ha mot de onda krafter du såg i tevefilmen?" frågade jag henne och fick ett bra svar.
Nu hamnade jag direkt på de här raderna i Anna Kåvers bok: "Budskapet är didaktiskt - att glädje, kärlek, tillfredsställelse och humor kan samsas, det vill säga existera samtidigt med allt det svåra och smärtsamma som måste hanteras. När vi hittar och kan ta till oss denna dialektik blir våra liv avsevärt mycket mer levande, nyansrika och kanske också lättare."

Ni förstår att jag längtar efter att läsa och begrunda denna bok!

Kloka intervjuer om hur du kommer igång med ditt skrivande i ny tidning

Kanske har ni märkt att det kommit en ny tidning, Kattis & Company? I sommar kom ett härligt nummer av tidningen med massor av läsning. I ett stort reportage berättar författarna Maria Sveland, Viveca Lärn och Helena Henschen om hur de började skriva. Det är tre välskrivande intressanta författare vi får möta i min dotter Elins fina intervjuer med dem. Dessutom mycket mer om läsning i hela numret. Det känns som en mer seriös tidning än många av de så hysteriskt ytfixerade "dam"tidningar som finns på marknaden.

"Något magiskt händer när man formulerar saker man gått och tänkt på, säger Maria Sveland.
"Läs mycket, och skriv, skriv, skriv", råder Vivceca Lärn. "Ge inte upp ens när du blir refuserad."
"Tjuvlyssna på vad folk säger och knyck idéer från andra författare och filmer utan att det syns. Du har hela drömvärlden att tillgå också och alla minnen", menar Helena Henschen.

Vilka böcker slutar du läsa trots goda föresatser

Johanna har så många tips på sin blogg och hon plockar ständigt upp nya funderingar kring läsning. Nu fick jag en nöt att knäcka medan jag sover. Nämligen vilka böcker jag bara vill kasta i väggen för att de är så tråkiga att läsa. Jag lånar länken från Johanna och ger er hennes länk. Titta in här

Jag ska sova nu. Förr när jag var journalist och skulle skriva till exempel ledare så laddade jag ofta huvudet med funderingar innan jag skulle somna. Sedan arbetade min hjärna medan kroppen sov och på morgonen satte jag mig bara vid datorn och skrev meningar som kommit till under sömnen. Nu ska jag ladda mitt huvud med frågan om vilka böcker jag bara tröttnat på och låtit glida ner på golvet och när jag gjorde det. Fundera ni också? Jag tycker att jag ska läsa ut böcker jag påbörjar men ibland går det inte
När slår du igen boken och slänger den i väggen? undrar Nathan Bransford.
Han har fått massor av kommentarer. Jag citerar en:
Jeff Scott säger: There is the Nancy Pearl rule, give it 50 pages. If you are over 50 years of age, you can subtract the number of years over 50 from that rule.
If you aren't hooked by then, you are wasting your time. In contrast, when you have a good book, you remember starting it one morning and then next time you look up and it's dark outside.

Vad är det fjortis-Eva egentligen håller på med?

Helena på Bokhora uttrycker det jag känner: "När jag läser Stephenie Meyers böcker får jag kontakt med min inre fjortis."

Som författare av ungdomsböcker har jag väl ofta en levande kontakt med den fjortonåring jag var en gång. Och det är sant att läsningen av serien om Bella och Edward väcker just de känslorna hos mig som jag hade då. Jag slukar böckerna och visst kan vuxen-Eva titta över axeln, skaka på huvudet och undra vad fjortis-Eva egentligen håller på med. "Är det där verkligen bra litteratur?" frågar hon sådär vuxenförståndigt. Jag bryr mig inte om frågan utan bläddrar febrigt vidare i min nyupptäckta värld av varulvar och vampyrer pch passionerad kärlek. Jag slukar. Och jag älskar att vara en bokslukande fjortis med fyra tjocka volymer inom räckhåll.
Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta och Så länge vi båda andas, heter böckerna.

Fyndar Alf Henrikson i brygghyllan

Jag kan aldrig låta bli att fynda böcker. Idag i brygghyllan hade någon ställt ner Alf Henriksons Verskonstens ABC med teckningar av Björn Berg. En så fin liten volym av den kloke Alf H, den slank ner i badväskan tillsamans med några rödryggade flickböcker till och en och annan pocket.

Jag ställde dit några deckare som jag vet är populära men som jag snabbt lade ifrån mig. Åke Edwardsons senaste till exempel, Den sista vintern, som tråkade ut mig rejält och Åsa Larsson Det blod som spillts som var rätt okej som bryggförströelse men inte behöver bo i just min bokhylla. För tredje gången försökte jag med Kyskhetsbältet av Åsa Nilsonne men den fastnar inte alls, jag märker att jag läser utan att dras med så nu hoppas jag någon annan ser det som bra läsning.

Jag är sååå romantisk att mina fötter svävar en decimeter ovanför jordytan hela tiden och rätt läsning hjälper mig att sväva

Jag läser alltid. Har alltid någon bok som jag läser och funderar på. Jag längtar alltid efter den där ultimata uppslukande läsupplevelsen som får mig att glömma allting. Som får mig att läsa med vidöppna ögon och dras in i en annan värld. Som när jag läste som barn. Inte med kritiska recensentögon som under så många år när jag skulle tycka så förtvivlat mycket.

Nej bara med den oförblommerade känslan av lust utan sneglingar på rätt eller fel. Det finns inte så många sådana läsupplevelser som gör att jag glömmer var jag är. Borta med vinden var en sådan, kommer alltid att vara mitt livs läsupplevelse. Sagan om ringen likaså. Det är den känslan jag längtar efter. Känslan av att uppslukas i ett annat universum.

En gång sa jag till en man: Jag är inte alls romantisk, jag är såå realistisk.
Det var inte alls sant.
Jag är sååå romantisk att mina fötter svävar en decimeter ovanför jordytan hela tiden och rätt läsning hjälper mig att sväva. Det kanske inte alla märker, men jag, jag vet det.

Vi tänker på lustfyllt läsande

Nu är vi på ön och det känns bra. Dotter E:s första semestervecka efter intensivt jobbande. Nu ska vi läsa och skriva en hel vecka. Ikväll har vi suttit och pratat böcker. Jag måste läsa Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates, har hon bestämt. Den har legat länge oläst hos mig. Hon fick Oceanen av Göran Sonnevi av mig som jag i ren distraktion köpt två ex av.

Nu har vi pratat om böcker vi älskar. Till exempel Ursula K. Le Guins Övärlden. Vi fick lust att läsa om Balzac båda två. Kusin Bette, eller Pappa Goriot. Och Maupassant. Det känns glatt och lekfullt och lustfyllt. V har tid. Vi kan fundera kring olika läsupplevelser. Vi dricker kaffe sent på kvällen för om vi vll kan vi sitta vid elden och läsa till sent, och sova i morgon. Vi kan göra precis som vi vill. Det är semester.