Konvalescent, enligt Annikas rekommendation, lutade jag mig tillbaka mot kuddarna ikväll och såg en film. Men vilken otrolig film! Jag är helt skakad och berörd.
Kanske är det en film jag inte skulle ha valt själv men som Ellen kom hem med. Den heter Avsked och handlar om en ung japan som avskedas från sin symfoniorkester. Han säljer sin älskade cello, reser hem till sin barndomstad med sin fru och får det märkliga arbetet att förbereda döda människor för deras sista resa. Ett arbete han skäms för först men sedan fångas av och utför med respekt och kärlek.
Det är en av de vackraste och mest poetiska filmer jag sett. Och svag som jag är bröt den igenom alla mina rädslor och mina försvar, tårarna rann nerför mina kinder när jag såg filmen som handlar så mycket om respekt och försoning och det som väntar oss alla en gång.
Och i mitt minne såg jag samtidigt som filmen för min inre syn min älskade mammas ansikte på hennes dödsbädd, hon var så fin, och så grät jag ännu mer.Men i en film om äkta känslor finns inte bara döden och sorgen utan hela filmen genomsyras av en stilla humor, dessutom.
Den här filmen har fått en Oscar och en massa priser - och man kan inte se den utan att älska den.
