Han såg in i mina ögon för att se sig själv

När jag betraktar någon så är det för att verkligen se den personen, inte för att se mig själv återspeglas i hans ögon.
Det sa Françoise Sagan som en gång för länge sedan (1954) slog igenom med Bonjour tristesse  och jag tog till mig det citatet. Det väckte minnen och igenkännanden hos mig och gjorde lite ont. Minnen av någon som jag trodde såg djupt in i mig - men som inte alls såg MIG, utan bara sökte ett beundrande återsken av sig själv i mina ögon.
Det gjorde ont.
Kom att tänka på det när jag läste Sanna Ehdins blogg med en intressant diskussion om narcissister.

Att muntra upp sig med när själen är tung som bly

Själen är oförklarligt tung som bly idag. Jag försöker pigga upp mig med t ex mina bilder från Vietnam. Så kom jag att tänka på julklappen från Maria, i en Mårran-plåtlåda hade hon lagt uppiggande saker Bland annat en tjock bunt med citat som hon textat på lappar att pigga upp mig med. Det här var bra:
Att gå vilse är ett sätt att lära sig hitta (Swahiliordspråk)
Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du vara i rörelse. (Albert Einstein)

Denna Alice som ständigt fascinerar

Alice : Åt vilket håll ska jag gå?
Katten : Det beror på vart du vill komma?
Alice : Det spelar ingen roll.
Katten : Då spelar det heller ingen roll åt vilket håll Du går.

Jag älskar det citatet ur Alice i Underlandet. Annars älskade jag inte Alice som barn, boken skrämde mig snarare. I vuxen ålder läser jag den på ett helt annat sätt. Alice har alltid fascinerat och inspirerat. Minns ni Jefferson Airplanes? White Rabbit, inspirerad av just Alice på sextiotalet, en helt underbar psykedelisk tolkning av Grace Slick och Jefferson Airplanes? (bilden)
Som ni förstår - kanske? - ska jag ikväll se Tim Burtons Alice i Underlandet i 3D. Jag ser väldigt mycket fram emot hans tolkning!

Under gatstenarna finns stranden

Mitt favoritcitat från Paris, maj 68 är: Sous les pavées - la plage. /Under gatstenarna, stranden/. Som jag tolkar det: Bort med alla de grå gatstenarna, gräv djupare - och därunder finns stranden.
Jag gillar den symboliken. Kanske finns det många tunga grå stenar att gräva upp innan man når dit man vill, den lugna stranden, friden. Men kampen är värd det.

Varför gör jag det här?

"Bländverk, sken och villa
är dagar, timmar, år
Tiden, tiden, den står stilla
Det är bara vi som går"

Så skrev den kloke Alf Henriksson en gång.
För övrigt tänker jag på vad en klok vän en gång sa till mig:
"Fråga dig själv, ofta, "Varför gör jag det här?" och fortsätt bara om du verkligen har lust eller om det finns väldigt tungt vägande skäl för att du måste."