Vina, mitt nya smultronställe på söder

Bild lånad från den informativa hemsida Vina har

Ett tips på riktigt bra och avspänd restaurang i Stockholm: Vina. Den ligger vid Greta Garbos torg på söder och tidigare låg ett av mina favoritcaféer i lokalerna. Garbo hette det, först en prylbutik, sen ett avspänt kafé där man kunde sitta och skriva en trappa upp.

Men nu drivs Vina av två systrar med stora kunskaper om vin (alla sorter de har finns att få på glas och det är främst naturviner som serveras).
Dessutom finns en liten men naggande god meny. Toppenställe där man kan få halva portioner om man vill dessutom. Bra för mig som inte är stor i maten. Åt en himmelsk högrevsgryta igår och deras råbiff är suverän.

Stämningen är glad och avspänd, vinet gott, maten toppen. Ja nu har jag avslöjat ett smultronställe med risk att det blir svårt att få bord. Men när man hittar ett bra ställe är det roligt att berätta om det!

Det var en kort rapport från min egen matpatrull!

Inget Paradis med chokladen i den asken

Idag lämnar jag de stora existentiella världsfrågorna och filosofin och undrar: Varför har chokladen i Paradis-askarna blivit så äcklig?
Vi brukade unna oss en Aladdinask till jul. Och ja, jag åt allt, även den mörka med körsbär fast jag tog trillingnöten först.
Och så Paradis med de goda ljusa bitarna. Bra. Men i år: Vilka äckliga chokladbitar i Paradisasken med fyllning som smakar kemilektion.
Och sliskig choklad.
Och ingen trillingnöt.
Vart är vi på väg?
Aldrig mer Paradis! Hellre två goda praliner från Chokladfabriken är den kemiska Marabouchokladen i Paradisasken.

Bistroteket - bra tips vid Nytorget

Ibland blir saker verkligen för hajpade för sitt eget bästa. Som Nytorget. Vi vandrade runt igår och ville äta en bit mat. Nytorget 6, helt fullt. Som alltid. På Urban Deli fick vi ett bord men menyn var oförändrat tråkig (samma sen en evighet) och ljudet för högt.

Vi slank i stället in på Bistroteket, hörnet Bondegatan/Renstiernas gata.
Så trevligt. Läsvänlig meny, pratvänlig atmosfär. Otroligt gullig personal och stans godaste råbiff.
Efter det en magnifik Crème brûlée. Vi pratade och trivdes och kände att det var så skönt att slippa trängas och skuffas.
Urban går an för trevlig frukost. Men vad jag tröttnat på trängsel och ansträngd hipfaktor.
Bistroteket har i alla fall just nu allt det jag vill ha.
Så det är ett bra tips om du vill ströva på söder, vandra runt fina Nytorget och sen hitta en bra restaurang.

Finns det något värre än vägkrogar - och värst är det i Tönnebro

En fjärilsmiddag

Inte har jag bil och inte körkort. Men ibland händer det sig att jag medföljer i bil. Senast med mina barn plus Milton till och från Sundsvall.
Förr var det ganska kul, det tog tid, men ändå. Man åkte  igenom städerna och det var Uppsala, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall och så var man hemma i Sundsvall. De olika städerna hade olika karaktärer, man kände igen hus och kyrkor och det fanns små ställen att fika och äta på.

Nu går det visserligen fort på motorvägar utanför städerna men jag säger bara: Finns det något värre än vägkrogar?
Värst är Tönnebro några mil mellan Gävle och Söderhamn. Busslast efter busslast släpps av, köerna  till toaletter med överfyllda papperskorgar är långa, köerna till maten likaså. Medan man trängs i den stressiga kön och under hela måltiden skriker en röst ut numren på de olyckliga som får sin mat.
Hela tiden hörs den metalliska stämman skrika 354, 324, 333 i outgrundlig ordning.

Matro? Vad är det?

Man kastar i sig något för att orka köra en bit till och slippa ut. Vi åt dagens, en osmaklig kycklingklump med torrt oätligt ris till med djupfrysta grönsaker på, såsen hette vispad citronsås med sweet chili, den smakade kall utspädd gräddfil. Jag får rysningar bara jag tänker på den maten.

Måste det vara på detta viset? Varje gång säger jag: Aldrig Tönnebro! Men det finns inte mycket att välja på. Eller finns det? Ge mig tips.
För nu säger jag för sista gången: Aldrig mer vill jag sätta min fot  på detta människofientliga ställe. Det är ett hån mot all matkultur.

Nästa gång blir det en god hemmagjord matsäck!

Korsikansk vidunderlig mat i Stockholm

Igår åt vi traditionell julmiddag tillsammans, fina vännen och medskrivaren Annica och jag. Vi brukar samla ihop årets tankar över en god middag och byta klappar innan hon drar iväg upp till norr och snön hon älskar.

Igår gick vi till min favoritrestaurang, den korsikanska Campoloro. Inte lätt att få bord. Det finns bara 22 platser. Men vilken mat. Jag äter alltid stekt anka med en helt otrolig fikonsås som det tar kocken två dagar att göra i det pyttelilla köket. Hur kan man laga sådan god mat i ett sådant litet kök? Allt är perfekt. Det är trevligt, vänligt och maten är himmelsk.
Har ni inte varit där så gå dit när ni har vägarna förbi Stockholm.
Ring för säkerhets skull och kolla om tiderna stämmer, jag är osäker på om det alltid är lunch och man måste boka bord på kvällen.

Den abdikerade husmoderns dröm: Picard

Måste erkänna att jag efter tre barn och otroligt mycket matlagande är trött på att laga mat. I synnerhet vardagsmat. I synnerhet till bara mig själv. Det var väl därför det var så lätt för mig att nöja mig med alltför enkel dietmat. Men trist var det - jag älskar ju god mat. Och inte är det så nyttigt med dietchokladdryck till lunch.

Nu har jag upptäckt alla fd husmödrars fröjd. Jag brukar inte precis göra reklam för varumärken på min blogg - men nu gör jag det. Jag säger bara: Picard!  

Jag har gått förbi deras butiker i Frankrike och här hemma och fnyst. Det har sett så trist ut. En radda kyldiskar. Kompisar har puffat på mig och sagt att det är bra (tack Ulla!). Häromsistens åt jag den godaste Tiramisu jag ätit hos vännen Björn - Picard sa han.

Nu när jag var lite less och trött så testade jag. Och vilken mat! Allt är djupfryst direkt efter skörden och tillagandet. Inga tillsatser, bra kryddor. Inte särskilt dyrt - och perfekt. Igår åt jag en fransk bondsoppa, Soupe au Pistou. Idag en älgfärsbiff med grönsaker från Bretagne. Och javisst ja, en perfekt mandeltårta. För att inte tala om deras nybakade croissanter ... jag lånar bild. De blev så bra.

Det är som god restaurangmat, enkelt att tina och tillaga, inte särskilt dyrt. Skulle bara önska att de hade hemsändning som Mathem.
Som sagt - den abdikerade husmoderns dröm!

Trender kommer trender går, snart är det inne med kokkaffe och sirapslimpa

Jag har lagt märke till en sak, frukostmenyerna vid Nytorget har förändrats. Från latte och croissant smyger det över till bryggkaffe. Lika gärna som olika varianter av yoghurt blir det gammeldags havregrynsgröt. Någonting händer. Snart blir det trendiga att dricka kokkaffe med en tjock skiva sirapslimpa.
Surdegarna surnar till på sina hyllor och ut träder en äkta Skogaholmare, en sån som många är uppfödda på.
Vi får se!
Vad är det mer som kommer att komma till heders tror ni? Raketost kanske och helt klart messmör.