Idag är städning lika med träning

Idag har jag bestämt mig för att städning är träning. Mitt gym stänger klockan ett, så dum tid! Jag vaknade sent eftersom jag hade några vakentimmar mitt i natten. Men ser i ljuset och solen som börjar komma tillbaka: Damm, granbarr, skräp. Många saker som ligger på konstiga ställen. Leksaker i bokhyllan. Böcker på alla stolar.  Papper i högar.

Så #mittnyaliv idag blir städning=träning. Tänja, böja, sträcka, lyfta, torka. Ganska ansträngande. Nu har jag hållit på i två timmar och det är fortfarande så fruktansvärt rörigt, stökigt, dammigt. Men det känns skönt att ta varje liten och stor sak och förflytta den till den plats där den hör hemma.

Varför blir det på detta viset? undrar jag. Men yes, I can do it. Städa!

(Och ja: jag börjar varje dag med #fettkaffe och det känns som om jag mår så bra av det.)

Först måste jag städa mitt lilla bo, sen kan jag släppa loss skrivandet i full frihet

Vad bilden har med bloggen att göra? Jomen allt. Det är en gruppbild från en träff på mitt roliga förlag: Ordberoende förlag och ett gäng otroligt trevliga och kreativa författare.Jag undrar om de också städar innan de börjar skriva?

Jag är i en uppladdningsfas. Känner det. Hur jag kan veta? Jo, jag undviker skrivbordet fast jag har skrivlust. Först måste jag ordna allting. Ordna betyder just städa. Jag har nu städat bloggen och min författarsida.
I natt kunde jag inte sova. Då tog jag mig an garderoben.
Ja, vad ska man säga. Kaos är ett bra ord.

Troslådan först. Sorterade i färgordning och vek ihop i prydliga rader. Sedan rev jag ut alla mina tröjor. Fasaväckande. Jag insåg att bakom tröjorna hade jag gömt saker som inte har någon plats. Ni vet .. konstiga saker jag trycker in när jag ska ha fest och måste röja snabbt. Min docka, en trasig skulptur, en klänning jag vill komma i, bettskenan som jag aldrig använder ... Eller har ni inte sånt bakom tröjorna i er garderob?

Jag såg att någon glupsk pälsänger gjort några hål. Jag tvättade och vek och slängde. Nu har jag prydliga högar. Ni skulle se. (Men ni får skynda er för jag stökar till det otroligt snabbt). Men nu - allt vikt i prydliga små högar, inget konstigt bakom. Allt färgsorterat.

Vad ska jag nu hitta på för att slippa det jag vill: Skriva!
Jag vill skriva, jag längtar efter det.
Men jag måste reda mitt bo först. Jag vill att allt ska ge i alla fall ett sken av perfektionism innan jag sätter mig ner vid datorn och släpper lös de tankar jag går omkring och funderar på  utan att behöva bekymra mig om omgivningen.


Gör någon likadant som jag?

Behöver en ensam kvinna fjorton kastruller och pasta för ett kompani?

Programledarna i SVTs Sveriges Städmästare, ett märkligt program

Alltså i kväll ... ni skulle se mitt hem.
Igår såg jag ett fruktansvärt hysteriskt program på TV, Sveriges Städmästare. Man tror inte att det är sant att det är SVT som producerar detta märkliga program där man tävlar i städning - och så klart som i alla program nu - ska rösta ut några varje gång.
Jag halkade in i programmet och såg förundrad på detta spektakel.
Sedan fann jag mig, fann fjärrkontrollen rättare sagt och stängde av.
Men plötsligt fann jag mig själv skrubbande kylskåpet. Märkliga saker återfanns där. Jag slängde - massor och gnuggade blänkande rent. Jag har ju inte kunnat använda högerarmen på länge och det är knepigt att städa med vänster.

Idag? Jo, jag såg detta märkliga Bonde söker fru där något hänt, damerna finner sig inte alls längre i att sitta och vänta på att bli uppbjudna eller bortröstade av blyga bönder, de drar, tar sin väska och åker hem.
Jag såg på detta.
Sedan sneglade jag på skafferiet. Jag har mat som om jag fortfarande drev en familj med man och tre hungriga barn. Så det blir trångt. Ut med allting. Jag har pasta för ett kompani. Och så vidare.
Jag sorterade bort nästan allting, en massa konstiga skålar mm åkte med av bara farten och inte måste en ensam kvinna ha fjorton (!!!) kastruller. I synnerhet som jag tröttnat på att laga mat.
Nu har jag putsat så armen värker så nu lägger jag av.
Vilken känsla att titta in i det tömda skåpet.
Gör ni likadant, ni fd familjeöverhuvuden, lagrar ni också skåpen fulla?
Jag vill gärna veta?