Virginia Woolf kunde inte skriva om hon inte fick vandra snabba timslånga promenader var hon än befann sig, i London eller på landet. Jag ska tänka på Virginia när jag stormar fram längs kanalen i snabb takt. Utan luft, utan ljus försmäktar jag. Hur kan man skapa om man inte får gå, röra kroppen i hastiga promenader? Ändå är jag ibland så lat. Går inte ut. Det är då demonerna anfaller.
4 kommentarer:
Det är bra. Det är inte bara det fysiska välbefinnandet, det är känslan av att vara i ett gränslöst rum som verkar så tankebefriande. Ett rum att stiga in i.
Just det - en för mig helt ny definition av Ett eget rum!
Ja, själva kroppens fria rörelser skapar känslor , tankar och glädje, att vandra eller att dansa är också för mig nödvändigt kära Evasyster, jag minns gärna våra galna danskvällar på landet..
Kerstin
Ja Kerstin! Så kul vi kan ha det du och jag, jag tror för övrigt verkligen att jag dansar för litet!!!
Skicka en kommentar