Jag har ägnat morgonen åt att plantera om en fin rosenbuske. Den stod där den nya verandan ska växa fram. den är speciell min fina vita ros. Det är min mammas ros från Alnön, från vår sommarstuga, rosen som hon älskade så mycket. Jag tänker alltid på henne så mycket när rosen blommar.När jag planterat om rosen gick jag in till min vita dator. Nu måste jag arbeta trots att solen skiner. Jag håller på att skriva in Flickan i medaljongen som är den första skönlitterära bok jag, Maria och Annica skrev. Den utspelar sig faktiskt på Alnön där den vita rosen en gång växte. Flickan i medaljongen var urspungligen ett teatermanus som min pappa och jag skrev. Då hette det Emma i Ringbynningen. Det kan jag berätta mer om en annan gång. Men jag tyckte i alla fall att det var ett bra manus och jag hade börjat skriva om det så att det skulle bli en bok som utspelades på två tidsplan, år 1900 på Hovids sågverk - där min pappa föddes - och 1954 i Haga i Sundsvall.
Jag hade börjat men inte kommit så långt så jag föreslog Maria och Annica att vi skulle testa om vi kunde skriva ihop. Vi skrev, det var kul. Och det blev en bok som Alfabeta direkt ville ge ut. Nu är boken slutsåld sedan länge, och det är både barn och vuxna som läser den. En riktig mormors/farmorsbok är det.
Alfabeta vill inte ge ut den igen så vi bestämde att vi i stället ska ge ut den själva på Podium. Nu ska vi göra det, men vi måste skriva in manuset igen och hitta ett nytt omslag. Sedan kommer den och det ska bli så kul. Det är en bra bok och ett stycke svensk historia!
10 kommentarer:
Vad kul att ni tar saken i egna händer, och den har ju jag inte heller läst. Ligger efter med alla intressanta titlar som finns, nu läser jag i alla fall en av YK:s böcker som jag fått av henne.
Lycka till med utgivning och omslag,
vi ses snart, även om det aldrig blev ngt öbesök : (. Kanske en höstutflykt? Jag har limoncellon kvar på kylning
/Ylva W
Vilken sorts vit ros är det fråga om?
Även jag har ett speciellt förhållande till en vit ros, Rosa alba maxima, ofta kallad bondros. Den blommar, alltför kort, runt midsommar och doftar också. Den slår ut till min födelsedag (19 juni) hävdar familjen.
Den fanns på tomten, när vi köpte huset 1969, och sen har vi spritt den till nya och nya ställen. Vid ett återbesök i min hemby i Estland, Juminda, visade det sig, att den fanns även där.
Enn! Jag ska se om jag hittar någon bild av min väldoftande men enkla vita ros! På Alnön blev den aldrig så hög men här växer den!
Ylva! Du ska få ett ex av den nytryckta Flickan, jag tänker alltmer att man borde ha ett förlag för övrigt!
Landet ligger kvar och är precis lika mysigt i september, vi kan ta en tjehelg då!
Kram/Eva - söt du är som sparar limoncellon!
Vad kul att ni saker i egna händer! Grattis till nyutgivningen.
En släktros som man vårdar ömt - kan det bli finare?
Vad spännande! Lycka till med både bok och omplacering av ros.
Bra beslut!
Ja eller hur, Johanna! Det är så tråkigt när böcker man skrivit inte finns att få tag i. Nästa vecka hoppas vi få en uplaga av Smultron och svek som vi ska sälja genom Ad libris. Tar den slut så får det bli Podium för den också - tills vi startat ett eget förlag och slipper vänta i en evighet på besked från en förläggare som kanske knappt ens läst...
Vad roligt, den har många läsare att nå fram till!
JSw
Tack John, vi funderar att ta vår farmor Jenny på omslaget, det är ju hennes brev vi har med...
Skicka en kommentar