torsdag 3 december 2009

Ibland når man inte fram, envist förklarar den lilla killen att hans enda dröm är att tjäna pengar

Jag borde sova men det är så många tankar som snurrar runt i mitt huvud, fragment av alla samtal om skrivande och böcker med tre åttondeklasser idag. I två av klasserna var det många frågor, iver och nyfikenhet lyste i deras ögon. I den tredje klassen var det stumt. Ingen enda av flickorna hade en enda fråga att ställa, det gör mig ledsen. Några killar hakade fast vid frågan om pengar, den kommer alltid. Vi försöker förklara att man inte skriver för att bli rik. De drömmar man har måste vara större än så. Vi förverkligar en dröm genom skrivandet, men det är inte förtjänsten rent ekonomiskt vi tänker på.
Vi når inte fram. Hans dröm är pengar, säger han, då kan man få allt annat. Så fel han har. Hans kamrat drar upp luvan och lägger ner huvudet på bänken och sover. Man kan inte nå alla, men jag vill så gärna förmedla insikten om att de ska våga tro på sina drömmar, det är nästan det viktigaste av allt. Och då tänker jag inte på drömmen att bli miljonär.
Jag är tillbaka hemma från turnén till Östersund, det är lite ensamt. Min E är i Paris. Min andra dotter E åker till Italien. Tur att sonen E är hemma - och tur att jag får låna brorsbarnet E i morgon. Familjen, det är kärlek. Kärlek är det viktigaste. Och det kan aldrig köpas för alla pengar i världen.

5 kommentarer:

Var dag bär guldkorn sa...

Så rätt Eva! Och näst efter kärlek, vänner, nära och kära, att bry sig om varandra kommer nog hälsan. Att vara frisk och må bra (till en del förstås spelar pengar in, att man har så man klarar sig med mat, hem, mediciner, läkarbesök ... Men rik. Nej! Jag har sett flera jaga pengar och stupa olyckliga, ensamma, tomma, sjuka ...

Min nya blogg sa...

Pengar är inte allt, men visst underlättar de vardagen?
P.S Läs gärna min blogg idag...

Granne med potatisodlaren sa...

Ett av det mest dråpliga möten jag har haft med en mellanstadieklass var när två stöddiga pojkar ifrågasatte varför jag jobbade som journalist när jag hade så låg lön! Det frågade också två journalister från Murmansk som var på besök för något år sedan. De ryska journalisterna och elvaåringarna har samma behov av materiellt övertag kan jag tänka. Det är sorgligt. Livet är ju så mycket mer.

Maria Björkman sa...

Vi hade en kille, 21 år, som arbetade tillfälligt hos oss för ett par år sedan. Vi är en kvinnodominerad arbetsplats, och samtalsämnena blir ofta därefter. En dag runt fikabordet dristade jag mig till att fråga honom vilka drömmar han hade. Övrigas drömmar trodde jag mig känna till, men inte hans. Svaret var: att bli någon, att bli känd. Jag frågade på vilket sätt, men det visste han inte. No matter how, liksom. Även det ett tecken i tiden, såväl som den gossens syn som du beskriver.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ja det tråkiga är ju när man vill bli känd för att man vill vara känd eller rik utan att ha gjort något - precis som ni beskriver Eva och Maria.
Tomma drömmar1
Håller med om hälsan Guldkorn, utan den blir allting tungt.
Och Min nya blogg: Det är sannerligen inte så att jag inte skulle vilja ha mer pengar, men drömmen om att uträtta något kommer först, belöningen sen på något vis. Tack snälla för dina fantastiskt gulliga ord på din blogg, jag blev så glad!