Jag funderar över varför Maria Schottenius i DN tyckte att Mian Lodalens bok Tiger skulle placeras på ungdomshyllan? För mig är det en suverän allåldersbok med viktiga beskrivningar av en ung kvinnas vuxenblivande och upptäckt av den egna sexualiteten bland annat.Viktigt för alla att läsa. Jag tänker att det är ofta som just böcker av kvinnliga författare av självbiografisk karaktär förringas, behandlas som mindre viktiga, medan unga mäns beskrivningar av sin uppväxt, ofta självbiografiska skildringar, inte behandlas på samma överseende sätt utan ses som Ltteratur. Har jag fel? Nej jag tror inte det.
Vi pratade om detta, Maria och jag, medan vi åt en fantastisk indisk middag på en fin gata här i Reykjavik. Kvinnors verklighet i litteraturen - jag minns 70-talet - då man ofta talade om kvinnors litterära beskrivningar av sina liv som bekännelselitteratur - något som gjorde att de behandlades överseende. Men herre gud hur många manliga författare beskriver inte just samma sak utan att det kallas bekännelselitteratur och utan att de hänvisas till ungdomshyllan eller något annat hörn....
Vad tycker du?
5 kommentarer:
Nix pix, jag tror inte att jag har fel. Dessutom läser män manliga författare medans kvinnor läser både manliga och kvinnliga författare. Brukar försöka tipsa mina manliga vänner om böcker men det är oerhört sällan de nappar på något och ännu mer sällan på någon kvinnlig författare... Tror inte det är en slump.
Jag tycker att du har helt rätt, Eva. Ibland känns det nästan som om det gått bakåt -var finns uppföljarna till Erika Jong, Susanne Brögger osv? Visst behöver deras tema revideras en aning, men det har liksom blivit en tyst lucka -bortsett från, de också viktiga bidrage typ Bitterfittan och Dyngkåt och hur helig som helst, osv. Det du skriver om känns mer finstämt, vardligt -sådan som ryms inom nästan varje ung kvinna som växer upp? Där är du som skriver så fint om tonåringar en viktigt tillgång. Reykavik-vistelsen låter inspirerande!
Du har så rätt. Vilket märks hela tiden. Utvecklingsroman heter den manliga motsvarigheten till bekännelselitteratur. Hör hur det låter. Inte speciellt genomtänkt och klokt i alla fall.
Jenny, det är ett märkligt fenomen att män väljer så smalt. Dock påpekar vännen Maria att hon tycker sig se en trend att män även läser kvinnliga deckarförfattare i högre grad än tidigare.
Sofie, fin vistelse och flitiga dagar, det är härligt. Men visst har det skett en slags backlash - det skulle vara intressant om någon tittade på hur manliga och kvinnliga författares egenupplevda böcker recenseras. tror min tes håller då, tyvärr!
Eva, klok som alltid. Just så: män utvecklas medan kvinnor är såna där besvärliga ickelitterära bekännare.... jag blir så arg. Har inget hänt!
Skicka en kommentar