Vi njuter av luften och naturen. men det bästa är att vi har tid att prata och hitta på historier ihop. Maria är min vän sedan så länge, vi har delat många upplevelser och arbetat mycket ihop, både som journalister och författare. det är en sådan ynnest att ha tid att umgås och prata och skriva ihop.Vi har inte ens mobilerna på, vi bara pratar och promenerar.
Förra gången vi gjorde en sådan här resa var till en annan ö, Korsika (min favoritö). Det var då vi skrev Papparesan, vår variant i nutid på vår älskade gamla barnbok Kastrullresan.
Vi får se vad det blir denna gång.
På Marias bild ser ni mig efter badet i den Blå Lagunen!
8 kommentarer:
Det syns att du nyss har badat i en varm källa. Man blir lugn och nöjd, lite rödrosig och loj. En underbar känsla tycker jag. Låter som fina dagar på min favoritö. Men du, man vänjer sig vid ullen. Jag har min kofta på för jämnan och bara älskar den, nu känner jag inte längre sticket. Ha det så fint bland alla sticketröjor, havet, caféerna, källorna....(inte ett dugg avundsjuk är jag ;)
Eva du är nog snart tillbaka på din favoritö! I morgon åker jag hem med väskan fylld av stickesaker och godis. Flitig har jag varit dessutom.
Så underbart det låter, att ni ger er hän.
Det kommer att mynna ut i hårt arbete och något fantastiskt, det är jag säker på!
Härligt! Så det blev lite stickesaker ändå? Och tänk, jag hittade en bortglömd lakritschokladkaka i kylskåpet härom dagen = lycka!Góða ferð!
Vad skönt det ser ut! Och det där med valspaning låter jättespännade, ni kanske inte hinner med det nu?
Tänk att få vara i detta landskap och bara vara kreativ, låta tankarna flyga, låta berättelser födas. Det låter alldeles fantastiskt!
Hoppas du äter mycket isländskt godis nu! Längtar tillbaka till Island när jag läser ditt inlägg! Är bokad att komma dit i april för en ny signerings/föreläsningsresa. Längtar redan till Blå lagunen! ha det så skönt på Island. Kram Kim
Vad härligt det verkar och vad härligt nybadad du ser ut! Är det inte underbart ändå att resa med någon som tar en på äventyr dit man själv kanske inte hade tänkt fara? Jag tänker då på Marias idé om valspaning. Det får mig att känna att olikheter väcker nya tankar och ger oväntade upplevelser.
Skicka en kommentar