Det finns så mycket nostalgi i de gamla använda tingen på ön.I huset där vi bor om sommaren. Där vi bott länge.
Tekopparna som mina föräldrar kom med till exempel och kopparna som står kvar efter förra ägaren (och då ska ni veta att vi bott här sedan 74.
Sedan är vi olika även inom familjen. Släng och köp nytt, tycker sonen. Flera av oss andra klamrar oss fast vid kantstötta älsklingsmuggar.
Minnena finns inte i tingen säger han.
Men många minnen är förknippade med dem, säger andra och håller hårt i tekopparna.
I julas kände jag emellertid att det kanske var dags för en tekoppsupprustning. Hela familjen fick i hemlig julklapp av anonym tomte nya koppar formgivna av Lotta Kühlhorn. Ni ser dem på bilden. Visst är de fina? Dessutom underbara att dricka ur, i tunt fint vitt porslin. Jag älskar dem redan. De har, som ni ser, fått en egen hylla.
Bland de andra kopparna är oron stor, vilka ska kasseras? Ingen än. Och dotter E håller hårt på sina två favoritkoppar. Har andra tagit dem när hon kommer till frukostbordet ser hon sig oroligt omkring.
Du kan få min, säger någon då utan att hon sagt något.
Ja, så är det hos oss? Håller ni fast i tingen`
Bär de minnen?
Köper ni nytt och slänger eller dricker ni i de kantstötta?
10 kommentarer:
Både och! Gamla favoriter kan man inte kasta, åtminstone inte om de bär på minnen eller har ett motiv som man inte kommer att hitta igen. Köpa nytt är också roligt och gamla och nya muggar får då samsas.
Kantstött porslin är inte hälsosamt att äta/dricka ur har jag läst. Bakterier samlas där....men de kan få nytt användningsområde eller bara till lyst. Så hos mig finns inget trasigt porslin.
Helena, ibland är jag helt hjärtlös. Vissa muggar bär inga minnen då är är lätta att göra sig av med.
Muggar är jag inte så känslig inför, men däremot glas! I glasskåpet står olika former och modeller och jag blir alltid ledsen om något går sönder. Ett har jag kvar som vi fick när vi gifte oss av en god vän och det vågar jag nästan aldrig dricka ur! Annars köper jag nästan aldrig något nytt i porslinsväg och kan kasta om det är alltför kantstött, men en vacker skål har vi lagat flera gånger! den är från en alldeles speciell keramikverkstad som vi upptäckte på en resa, Den får hänga med!
Vi köper verkligen inte mycket nytt men kastar trasigt eller använder som annat men det beror mycket på miljötankar. En del handlar det också om att somliga har svårt att släppa men vi gillar uddakoppar... Uddatallrikar också. Vi har köpt glas på fot på loppis av en massa sorter, det blir rätt fint o går något sönder så gör det inget:-)
Maj! En trasig mugg utan öra blir en vacker vas. Det är bra återvinning :)
Jenny, visst är det fint med en rad vackra udda-glas eller tallrikar, det har jag på landet:)
Margareta, så känner jag också,har till exempel keramik från Ungern som jag älskar, sådant som inte går att hitta här även om det i sig inte är så märkvärdigt. Det är jag rädd om. Vackra glas älskar jag!
Kantstött och öronlöst får vara kvar. Men djupa tallrikar som hotar att klyvas mitt itu kastas ... faktiskt.
Sen kanske man inte skyltar med det stötta om det kommer folk ...
Skicka en kommentar