Jag tycker mycket om Karin Thunbergs intervjuer i Svenska dagbladet. Nu har jag precis läst en bok av henne, En dag ska jag ta mig någon annanstans. En självbiografi om framför allt hennes liv på sextio-sjuttiotalet.
Det är så klart en bok som ger mig själv många minnen även om Karins val i livet var annorlunda än mina. Hon ville också ut, bort, men valde först äktenskapet, ett traditionellt liv, innan hon hittade andra sätt att leva.
Hon skriver om Hylands hörna, bruna manchestersoffor, om sjuttiotalsmat som kassler, om äktenskapet som inte lyckades och barnet som inte kom. Det är långt från barrikader och demonstrationer.
Mest skriver hon ändå om längtan.
Karin åker till Malmö för att hitta sitt sjuttiotalsjag. Det är en poetiskt skriven, eftertänksam bok. Jag tycker så mycket om att följa med i hennes minnen och funderingar. Jag tycker om tempot i boken som ger mig också tid att se tillbaka och minnas.
"Långsamt klarnar bilden av den unga kvinna som en gång var jag. Hon som finns kvar under luggen som börjar gråna" - det är fint uttryckt och jag känner så väl igen behovet av att vandra tillbaka i livet, betrakta mina val, kanske också försonas med dem.
En bok jag rekommenderar varmt.
2 kommentarer:
Låter som en bok jag absolut vill läsa! Bodil Jönsson talar i sin senaste bok om våra årsringar där varje årsring är ett avtryck av den jag var då och som hakar i den jag är nu och kanske kan jag, som du så fint uttrycker det, förstå och se på mina val av livsvägar med ömhet och även försonas med det där jag gick fel.
Det är absolut en bok du kommer att tycka om Margareta. Som bra böcker gör så öppnar den vägar till egna minnen. Klok och fin!
Skicka en kommentar