Talar du fortfarande om den varma sommaren 1994 och minns vad du gjorde då?
Är svaret ja måste man tydligen vara svensk för vi kommer ihåg de underbara soliga somrarna då dagarna är som nu.Då man glömmer ta in stolsdynor, sover med öppna dörrar och fönster och tror på vännerna när de säger att det är jättevarmt i vattnet!
8 kommentarer:
Det ÄR jättevarmt i vattnet! :)
Oj, jag kommer faktiskt ihåg den! Och att jag ovanligt nog kollade lite på fotbolls-VM då för första gången i mitt liv. Underbart med värme!
Annika! jag BOR i vattnet!
Maria-Thérèse - visst är det ljuvligt :)
Det var otroligt den kvällen Sverige vann bronsmatchen. Jag var i Gränna och hela stan festade till morgonen.
Hoppas att det blir lika avstressat i år med hjälp av värmen.
Har inte provat vattnet, mer än när det kommer ur slangen från sjön och då är det minsann lika varmt som luften. Njuter av värmen. Kram Kim
Klart jag minns sommarn 1994 när jag bara gick rätt ner i sjön och lade mig istället för att tveka. Gräset fick vara oklippt för att behålla grönskan. Bevattningsförbud rådde och i badsjön/byns kranvattenreservoar såg man hur nivån sjönk.
Men jag vattnade iaf. Med sköljvattnet i köket och vattnet efter barnens badkarsbad. Innevattenkannan och väääldigt riktade strålar i grönsakslandet.
Och fotbolls-vm som t o m jag såg på.
Jag kommer även ihåg sommaren 1987 som regnigast och gråast och kallast. EN vecka var det fint. Nå, jag jobbade hela lovet.
Härliga minnen Eva och Cecilia! Jag har själv jättesvårt att komma ihåg olika år och vilket väder det var. Vet inte vad jag gjorde 94? Kanske var jag på ön, mina barn säger att det var jättevarmt här då :)
Jag minns sommaren '94. Ö-luffade i Stockholms skärgård med min dåvarande kärlek i en liten segelbåt. Stannade till på obebodda kobbar och skär. Nätterna var så varma att vi sov under bar himmel direkt på klipphällarna, väcktes tidigt av den varma morgonsolen och hoppade direkt ner i havet. Det var ett äventyr jag sent ska glömma!
Och så var det ju det där med fotbolls-VM också. Den folkfesten glömmer man nog aldrig...
Skicka en kommentar