Det var en slump att jag började blogga. På Författarcentrum förslog en pigg medarbetare att några av oss författare skulle starta en blogg, hon vill gärna visa hur.
Emma Vall kan väl blogga? föreslog hon.
Bra idé! tyckte jag och förslog det för Emmorna (Maria och Annica, vi tre som är pseudonymen Emma Vall). Jag är teknikrädd men allt var lättare än vad jag trodde - jag hade ändå arbetat ganska mycket med layout.
Så glatt började jag skriva, men det blev bara jag, de andra Emmorna skrev några sporadiska inlägg men till slut var det bara jag, Eva-Emma.
Då kändes det fel. Så vi la ner det men jag hade blir intresserad och startade min egen blogg.
Eva Swedenmarks Värld.
Och vad den har gett mig mycket! Den är ett bra sätt att starta dagen, har blivit en del av min morgondisciplin som författare, en ibland ensam tillvaro. Det viktigaste kanske är att den har gett mig många nya vänner både sådana som jag sedan också träffat i levande livet och andra som jag har en nätvänskap med.
Så många kloka människor som delar med sig av sina funderingar på nätet och som man kan föra samtal med, få tips av!
Mig passar det att blogga, jag tycker om att utbyta tankar i skrift, jag tycker om hur bloggen öppnar dagen för mig. Ger mig nya tankar, bilder, funderingar.
Så oavsett #blogg100 så bloggar jag och fortsätter blogga mest varje dag.
10 kommentarer:
Jag håller med! Inte kunde jag ana hur mycket bloggandet skulle ge mig den dag jag startade det hela. Det är ett fantastiskt sätt att skaffa nya bekantskaper över hela världen.
Godmorgon Eva!
Annorlunda skulle livet ha varit om jag inte mött din fina blogg när jag började skriva min egen.
Det har varit en gåva att få följa dig och de andra i vår lilla bloggosfär. Dessutom att ha så aktiva läsare som ger kommentarer och tips.
Nu har rätt mycket vatten runnit förbi i älven och bloggandet har förändrats med tiden. Men jag läser dig och flera andra varje gång det kommer ett nytt inlägg.
Ha en fin dag!
Marina, tänk bara att få följa med på dina fantastiska resor och se alla bilder - en personlig reserapportör på bloggen!
God morgon Eva!
Så fint skrivet. Och visst är det roligt att vi blivit vänner genom bloggen och får följa med varandra via vår blogginlägg under vår resa i livet!
Jag håller med, jag har möt så fin vänskap sedan jag började blogga. Dessa människor hade jag inte möt annars. Jag är glad i att blogga och gör det oavsätt #blogg100 eller inte. Det är trivsamt att läsa andras resa och tankar.
För mig är bloggandet ett sätt att hålla mitt skrivande i gång! Det har blivit som en "drog" att sätta sig ner och formulera tankar och funderingar kring det som sker omkring mig stort som smått. Det är också så roligt att få kommentarer och den värme och uppmuntran som jag möter betyder också väldigt mycket. Sedan finns det ju så många fina bloggare! Så mycket att ta del av när man har tid!!
Bloggar inte själv men följer några bloggar regelbundet.
Läsningen av din blogg ger mig mycket igenkännande men också nya infallsvinklar på livet.Den ger mig inspiration,mod och lust.
Gunilla
Marie-Louise, precis så känner jag också. Det finns så många kloka bloggare som verkligen vill fundera kring tankar de har. Långt från den schablonbild av bloggare som media älskar att visa
Margareta, den drogen har jag också blivit beroende av. Om man är en skrivmänniska är det så fint att kunna formulera sina tankar i skrift och möta gensvar. Kram1
Gunilla, dina ord gör mig så glad. Funderar du inte på att börja blogga själv?
Skicka en kommentar