Man ska inte gamla sig, säger Dagny 104 år

Har ni läst Dagnys blogg?
Om inte gör det. Det är otroligt uppiggande.
Jag såg henne i teve häromdagen, pigg och rolig och rakt på sak. Och 104 år gammal. Aktiv bloggare. Livet har blivit riktigt roligt efter 99-årsdagen, sa hon. Det var då hon började blogga.
Men hur ska man göra för att bli så pigg som du, frågade programledaren.
Dagny log finurligt och svarade:
Man ska inte gamla sig

Så suveränt och så sant. Det är klart det är en massa med gener med mera. Men det är också inställningen till livet.
Ni vet: Man blir inte äldre än man gör sig.

På Dagnys språk: Man ska inte gamla sig.
Det ska jag tänka på och ta till mig.

Jag är tillbaka efter intensiv höst

Ett bildcollage E2 gjorde av glada dagar i Monrovia

Jag skäms över hur jag misskött min blogg! Inga nya inlägg på så många dagar. Jag har arbetat fruktansvärt hårt med nya manus. Blev sjuk just när jag skulle resa iväg. Men sedan kom jag iväg på min resa till E2 i Liberia.
Nu kanske bitarna i livet börjar falla på plats igen. Jag hoppas det och jag saknar bloggandet och mina bloggvänner.
Men faktum är att jag lämnat manus till fortsättningen av "Om ni inte börjar leva gör jag slut". Den kommer i mars och ska heta "Se upp med vad du önskar" - vi fortsätter att följa de fyras liv i med- och motgång. Men nu är de igång med sina liv. Mycket händer!
Dessutom kommer Om ni inte ... som pocketbok i februari. på Pocketförlaget

Så mycket händer och min simultankapacitet är inte lika bra nuförtiden. Eller rättare sagt - jag vet att jag måste stanna upp, andas, landa i det jag gör om jag inte ska gå sönder.

Här ser ni några bilder av vad vi gjorde,  E2 och jag. Jag bodde hemma hos henne i Monrovia. Det var underbart varmt, salta vindar svepte in från Atlanten, jag simmade i poolen och fick fantastiska idéer till nya böcker. Och framför allt, tillbringade härlig tid med min dotter. Fick se hur hennes liv långt borta är. Lärde känna hennes vänner och ett nytt land. Underbart
Mer om det så småningom!
Jag är tillbaka

Mycket händer - eller jag ser till att mycket händer

Idag är det 1 mars och första dagen på bloggutmaningen för femte året med Blogg100, ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. Jag tänkte haka på. Jag har varit lite slö med bloggande och med att följa andra bloggare. Det är tråkigt. Bloggandet är en trevlig del i mitt liv.

Men min tillvaro har varit lite karusell ett tag - på ett bra vis vill jag säga. Mycket händer - eller jag ser till att mycket händer.
Det är en viss skillnad.
Och den är viktig. Jag ser mig som en förkämpe för att livet ska levas fullt ut så länge man vill och orkar. Och jag tycker det är så förnedrande när jag ser åldersdiskrimineringen i samhället.
Tänkte på det när jag funderade på att lägga om lånen till en bank som tjatat så. Men när jag ville slå till så var det iskallt nej. Blev uppringd av en man som verkade tycka jag var helt ointrressant. Hela samtalet var en lång gäspning för hans del. Det blev bara nobben trots en bra bostad som säkerhet. Men jag förstod så tydligt på honom att jag inte var intressant för att jag var för gammal.
Så Skandias reklam som fortsätter komma fast jag avsagt mig den åker direkt i papperskorgen.

Ibland tänker jag att många påverkas så av omgivningens syn att de inte längre har något att bidra med att de ger upp. Gör inte det. 
Livet blir så mycket roligare om man fortsätter leva, skriva, måla, göra det man längtat efter. Umgås med vänner. Träffa nya vänner. Ja, göra allt man älskar helt enkelt.

Nu kör vi igång med bloggutmaningen!  Är du med?

Vill du veta mer?
Kolla här:
http://bisonblog.us6.list-manage.com/track/click?u=c643de0e9857ff298c5ad0a71&id=ab4180777e&e=74e2bff9de

Till bloggandets lov

Det var en slump att jag började blogga. På Författarcentrum förslog en pigg medarbetare att några av oss författare skulle starta en blogg, hon vill gärna visa hur.
Emma Vall kan väl blogga? föreslog hon.
Bra idé! tyckte jag och förslog det för Emmorna (Maria och Annica, vi tre som är pseudonymen Emma Vall). Jag är teknikrädd men allt var lättare än vad jag trodde - jag hade ändå arbetat ganska mycket med layout.
Så glatt började jag skriva, men det blev bara jag, de andra Emmorna skrev några sporadiska inlägg men till slut var det bara jag, Eva-Emma.
Då kändes det fel. Så vi la ner det men jag hade blir intresserad och startade min egen blogg.
Eva Swedenmarks Värld.

Och vad den har gett mig mycket! Den är  ett bra sätt att starta dagen, har blivit en del av min morgondisciplin som författare, en ibland ensam tillvaro. Det viktigaste kanske är att den har gett mig många nya vänner både sådana som jag sedan också träffat i levande livet och andra som jag har en nätvänskap med.
Så många kloka människor som delar med sig av sina funderingar på nätet och som man kan föra samtal med, få tips av!
Mig passar det att blogga, jag tycker om att utbyta tankar i skrift, jag tycker om hur bloggen öppnar dagen för mig. Ger mig nya tankar, bilder, funderingar.
Så oavsett #blogg100 så bloggar jag och fortsätter blogga mest varje dag.

Resan till Solviken

Mingel med Annika Estassy-Lovén var det igår när hon romandebuterar med Solviken.
Vi som är hennes bloggvänner har följt arbetet med boken från idé, via omskrivning, mödosamt och lustfyllt arbete, fram till en färdig roman som Frank förlag nu ger ut.
Den ska bli härlig att läsa. Och det var underbart med detta glada mingel för att fira bokens födelse. Så många skrivande entusiastiska människor som bubblade omkring glatt pratande.
Några kände jag tidigare bara från bloggen och vi fick nu mötas i levande livet.
Leve bloggandet som gett mig så många nya vänner och som ger mig  möjlighet att verkligen få vara med  till exempel på resan till en bok som jag nu längtar efter att läsa.
Jag håller tummarna för att Annikas bok blir en succé, hon är värd det.

Bloggvännen, författaren och fotografen Jane Morén tog bilden av oss.

Hej på ett tag - jag gör en bloggpaus och samlar ihop mina ord och tankar

Jag funderar mycket. På hur livet är och vad jag gör. Vad jag skriver och varför. Jag känner att tiden är dyrbar - och orden.

En känsla har sakta kommit till mig. Det är att jag ska göra en bloggpaus. Jag älskar att blogga och att framför allt få så fina kommentarer. Bloggen har gett mig vänner och många nya tankar. Men just nu brottas så många funderingar i mitt huvud att jag behöver lägga min kraft och mina ord där.

Så jag säger hej på ett tag. Jag kommer att läsa  bloggar så klart. Kanske skriver jag igen. Men just nu känner jag att jag tar en paus.

Bloggare, vill bara att ni ska veta hur glad jag är att ni finns där!

Du som läser min blogg - jag vill bara säga hur glad jag är för det. Det känns så fint och uppmuntrande att ha följare på bloggen och jag följer själv en rad bloggar. Något av det bästa jag vet är när det utvecklas samtal på bloggen, när jag får synpunkter och kommentarer på det jag själv funderar över. Aldrig anade jag, när jag startade bloggen, vilka inspirerande samtal det skulle leda till. Vänskapliga kontakter, uppmuntrande tillrop, tröst!
Bloggen är en livgivande del av min vardag!
En del av er kommenterar, andra kanske bara vill läsa. Jag känner förstås inte er alla, men jag är så glad att ni finns där! Ville bara att ni skulle veta det!

Visa mig din skrivplats!

Visa mig din skrivplats! uppmanar Pia mig. Problemet är att jag flyttar runt. Ibland sitter jag vid mitt skrivbord i sovrummet. Ibland i den stora blå fåtöljen i vardagsrummet. Ibland vid faster Elsas gamla skrivbord. Det beror på hur många som är hemma hos mig just då och vad jag skriver. Oavsett var jag sitter är det fullt med papper och prylar och böcker och tidningar och påminnelselappar, anteckningsböcker, pennor och läsglasögon runt omkring mig. Såhär kan det se ut just idag! I morgon kanske jag sitter vid mitt gamla köksbord i teak från femtiotalet, min mest älskade möbel. Välkomna in!

Ny blogg med boktips och frukostträffar

Lite stillsamt har det allt varit i bloggvärlden under sommaren. Hoppas allting tar fart nu igen när bokhösten kommer. Jag har saknat bloggen En Annan Sida. Men nu kommer Petra som drev den tillbaka med en annan rolig blogg som också är kopplad till frukostsmöten kring olika böcker någon gång i månaden. Kul annorlunda initiativ. Välkommen tillbaka Petra som driver bloggen tillsammans med Johanna.
Breakfast Book Club handlar både om litteratur och teater.

Jag härmar andra bloggare och gör en tidsresa

"Sol - och allt blir lättare. Snön har smält undan. Jag ska ta en promenad med Elin. Sedan yoga och fika med en vän. Varför känns allt så mycket lättare idag än igår? Jag vet inte. Men det är som om våren kom med sin kvast och sopade undan gammal dysterhet. Nu är jag mig själv igen, full av hopp."
Så skrev jag för precis ett år sedan. Jag härmar bloggarna En annan sida och Linda K som kollat vad de skrev i bloggen den 1 mars tidigare år. Jag har bara 1 mars förra året att plocka fram. Då tyckte jag som ovan. Dessutom skrev jag beundrande om Indiska Bbliotekets utgivning av böcker av indiska författare i Sverige.
Jag är förvånad över att jag bara bloggat i ett och ett halvt år. Det är som en viktig vana nu. Vad gjorde jag innan? Skrev dagbok förstås - men bloggen ger mig något annat. Fantastiska bloggvänner och kontakter bland annat. Ett ljus i mörket denna dag som inte är solig som för ett år sedan.

Byt tillbaka till den gamla redigeraren!

Okej - jag kollade med Blogger och fick rådet att använda den tidigare redigeraren - jag gick tillbaka till den och nu verkar jag kunna skriva inlägg. Men jag vill gärna ha en förklaring??? Någon som vet eller förstår, jag är vilse i djungeln?

Bokhora, Boktoka, Oofbok... och jag

Igår på Stadsbiblioteket i Stockholm diskuterades litterära bloggar. Bokhora var där,Boktoka likaså och OO0fbok. Håkan Bravinger, författare och förläggare, diskuterade läsande och bloggar med dem. Alla var entusiastiska bokläsare. Som jag.
"Gå ut i friska luften!" Det var den uppmaning jag ständigt fick som barn, i stället för att sitta inne, uppslukad av en bok. Bokbloggarna verkade vara samma sort (men det fanns inte en enda man med som bokbloggade??? Finns ni därute?)
Bloggarna läser, blir uppfyllda av böckerna, så uppfyllda att de vill dela med sig. Och uppenbarligen finns många som vill lyssna, läsa, debattera.
Så varför inte en blogg? tänkte jag som ändå sitter framför min mac hela dagarna och skriver. Facebook räcker inte riktigt till, inte om man vill dela sina funderingar med andra.
Tekniken lade nästan krokben för mig.
Men nu är jag inne, jag försöker. Om inte annat är det väl ett sätt att formulera mina tankar i skrift, såhär, inte bara i dagboken eller i mina böcker.