 |
| Sonens första demonstration, vi var så unga och förhoppningsfulla. Idag inte lika ung men lika säker på min tro på ett solidariskt samhälle |
1 maj. Jag vaknar tidigt och ute är det blåst, snöblandat regn, antagligen iskallt. Står vädrets makter på Alliansens sida idag? Nä jag tror solen kommer att spricka fram när vi i tusental och åter tusental i demonstrationer idag visar att solidaritet är till för alla, att vår gemensamma välfärd inte är till salu.
Jag ser vädret idag som en symbolik för tunga år av nedmontering av välfärd. Det har blivit gråare och hårdare i vårt land. Nu ska vi gemensamt se till att det blir annorlunda.
Jag ger aldrig upp kampen för det solidariska samhälle jag alltid trott på, alltid kommer att tro på.
Kan inte låta bli att ha en bildfavorit i repris.
Sonens första demonstration, 1974, han hänger där i sin röda sele. Solen lyste den dagen, vi var så unga, så förhoppningsfulla och trodde att allt var möjligt.
Det tänker jag inte sluta att tro.
8 kommentarer:
Tack för ditt vackra 1:maj inlägg!
1:maj lever med kampen för rättvisa och solidaritet " Vi kan, vi vill, vi törs" fortfarande
systerlig och kamratlig hälsning
Gunilla
Vilken bild!
Och tack för texten.
Man får aldrig tappa sugen, aldrig ge upp!
Fin första majkväll!
Tack för dina ord Gunilla! Varma hälsningar till dig denna 1 maj när solen bröt fram igenom molnen.
Issadissa - min favoritbild. Tack för att du läste och gillade :)
Pettas! Detsamma! Nu vilar jag ut efter demonstrationen som blev solig på alla sätt.
Det blev en fin dag för demonstration. Värmen gick igenom kylan! Jag tycker om dig Eva! Ditt engagemang som jag kan avundas, din glöd…jag har också ett hjärta och en känsla för mina medmänniskor även om jag som sagt är mer melerad i min färg. Men vi vill det goda, båda!
Margareta, jag är helt säker på att vi båda vill det goda, att drömmen om ett solidariskt samhälle med jämlikhet och rättvisa lever hos oss. Alla färgnyanser till trots - jag upplever dig som en människa med ett så stort hjärta!
Skicka en kommentar