Mitt nya liv och den goda franska maten

Så tidigt i mitt liv började jag älska allt franskt, mat och språk ... ja och mycket annat. Det har suttit kvar genom livet fast det finns så mycket jag blir galen på där,  fransk politik inte minst,.

Men det är märkligt ändå hur kärleken sitter i. Som idag. Jag åt middag med finaste Annica W . På Styrelsen vid Kungsholmstorg, en härlig fransk sylta, en liten bistro som man skulle kunna finna i Paris. Jag gillar det, jag känner mig hemma.

En pastis till att börja med, sedan anka, husets goda enkla röda vin. Och Annica tog musslor.
Allt var gott, bra tillagat, ändå enkelt.Som det ska vara. Fransk husmanskost.

Och #mittnyaliv? Jo, tack. Det går bra. Fettkaffet gör mig pigg och mätt. Jag arbetar intensivt med korret till min nya roman. Medan jag arbetar lyssnar jag förresten i lurarna på fransk musik. tala om frankofil :)
Och jag tror verkligen att god vällagad fransk mat, det hör hemma i mitt nya liv!

Idag reser jag i tankarna med musikens hjälp till mitt Frankrike

Åh det franska språket. Ibland måste jag bara få lyssna till franska, läsa franska, njuta av det vackraste språk jag vet.
Ett språk som inte bara är ett språk utan ljuva minnen, nostalgi och drömmar för mig. La douce France, ljuva Frankrike som sannerligen inte är ljuvt. Ett tufft land idag präglat av högervindar och främlingsfientlighet.
Men i mina drömmar och i min kropp, där lever ett annat Frankrike, La Douce France, min ungdoms Frankrike, mina drömmars och längtans ljuva land.
Så denna morgon lyssnar jag till Ann Sofie von Otters nya franska skiva som jag läste i DN om i morse. Ska se om jag hittar länken.
Men musiken finns redan på Spotify (jag älskar Spotify, jag har flera listor där med fransk musik, gamla älskade schlager, chansoner, sådant som jag hört genom livet!).
Leta på Ann-Sofie von Otter och på Douce France på Spotify eller You Tube om du är en frankofil som jag.

I en frankofils hjärta och minne

Från en rolig tid i Paris. Olof Palme var på statsbesök och Leif och jag var på lunch med honom hos Roland Dumas. Det där blonda hårsvallet är jag alltså. Ljuva sextiotal! 

Foto: Bengt af Geijerstam

Jag är ju en alldeles obotlig frankofil. Som jag berättat tidigare började det väl med min pappas resa till Paris och La Brevière och examensklänningen i trean från Galeries Lafayettes.
Bor man i Sverige är man konstant underförsörjd på information om Frankrike. Svenska medias blickar riktas inte dit. Jag minns hur svårt det var en gång i tiden att vara frilansjournalist med bas i Paris. Det enda de svenska tidningarna ville veta om Frankrike då var om det hänt någonting med svenskar i Frankrike. Oj vilka konstiga artiklar man tvingades sälja ibland för att överleva.
Men det är historia.
Dock längtar jag lika mycket idag efter nyheter och info från Frankrike. Och ja, jag är lite lat med att läsa t ex Le Nouvel Observateur som jag tidigare alltid prenumererade på.
Jag vet att jag har flera likasinnade som ibland läser min blogg så jag vill tipsa om en oerhört informativ och  läsvärd blogg jag upptäckt om vad som händer i fransk politik.

http://www.lindbompafranska.se

Längtar efter att tala franska

Vi sitter i den blå soffan, Ellen och jag. Tittar ut på björkarnas grönska och bara njuter. Min Spotifylista med många franska låtar är på. En del gamla låtar är alltför smöriga för henne, Adamo, Charles Aznavour, Yves Montand, men vilka minnen och känslor de väcker hos mig. Jag längtar efter att lyssna på talad franska, prata franska.
Det är som en saknad i mig. Jag kände det när jag var på vinresan till Sauve för ett tag sedan, det var en sådan fröjd att prata franska. att återupptäcka orden, att få till snygga vändningar i språket och att förstå.

En gång i tiden var franska ett språk som jag talade alldeles flytande.
Idag, jo det går bra men det flyter inte på som förut.

Alltså: jag behöver träning, jag behöver åka till Frankrike mer. Jag längtar så efter det. fast inte i sommar, nej, då ska jag vara på ön. Och lyssna på Christophe Mae, Faudel, Barbara, Piaf, Carla Bruni  och så många fler... franska franska.
Kolla min Spotifylista så får ni höra :)

Odla vin, ett kärleksfullt hantverk

Visst är det fascinerande med drycken vin? Den dracks inte i mitt barndomshem. Surt! sa mamma och grinade illa när hon tog en klunk.
Så ut i världen klev jag utan att veta mycket.
Nu har jag lärt mig mer, men sällan på ett så intressant sätt som under min resa till Sauve. Vi besökte olika slags vingårdar, någon stor med blanka rostfria tankar, där plockades druvorna med maskiner och det var ganska storskaligt. Så icke hos vinbonden Patrick Repellin på Coste Longuière i Lézan som höll en föreläsning för oss om hur han ömt beskär sina plantor, planterar gräs mellan plantorna för att tvinga ner vinrankans rötter djupt i jorden där mera vatten finns. Han väljer noga när och hur druvorna ska plockas – och plockar för hand. Mais oui!!
Sedan vidtar en process som är  ett kärleksfullt hantverk för att få fram ett vin med rätt kulör, smak och doft och utan kemiska tillsatser.
Jag köpte ett fantastiskt dessertvin, La Bleue, tappat på vackra blå flaskor och hemförde dem i resväskan, inlindade i mina kläder.
Det ska jag njuta av i sommar, kylt, till jordgubbar.

Förresten sa vinbonden Robin Williamson på Domaine de Saumarez till oss att kyla rödvinet i sommar, inte dricka det varmt!
Välj vita viner till ostarna, sa också denne före detta börsmäklare som bröt upp från marknaden i London för att förverkliga drömmen om en fransk vingård med sin hustru som också hon var ekonom tidigare. Nu sköter de mycket hantverksmässigt sin lilla vingård nära Montpellier, har fått två barn. Och kanske är också vinodlingen för dem ett älskat barn att ömt vårda.
När druvorna ska plockas är det fest.
""Kom! uppmanade han oss.
(Bilden av Robin har jag lånat av Örjan)

Bröt upp från rutiner reste till vackra ruiner....

Jag föreställde mig att mitt fria författarliv skulle innehålla många överraskande spontana infall och resor. Kanske har jag varit för bunden till skrivbordet, till rutiner. Nu får det bli en ändring.
Så tänkte jag och drog på mat-vin-och skrivresa till Sauve i Languedoc-Roussillondistriktet i Frankrike med ett glatt gäng. Det är ett av landets största vindistrikt, inte så känt men med fantastiska viner att upptäcka.
Kanske blev det mer vingårdar än skrivande, mer matlagning med glada människor.
Men det tror jag är inspiraton. Också att möta nya människor med olika bakgrund och under några dagar få ta del av deras planer, liv och drömmar.

Ni vet hur det är, man åker med en kompis, känner inte de andra. Först är alla lite avvaktande, ibland blir det bra, ibland blir det inte en grupp. I det här gänget fanns både värme och glad nyfikenhet, upptäckarlusta och många fniss.
Jag är glad att jag bröt upp ur rutinerna och drog iväg och mina ögon är mättade med vackra bilder av denna bedårande medeltidsstad där några företagssamma svenskar tagit tag i sina drömmar och fått för sig att rusta upp hus som låg i ruiner till de mest fantastiska bostäder.
Mer om mat och vin så småningom ... Se på bilderna, det är lika fint som det ser ut.

Sverige - hemskheternas hemvist?

När jag gick in i en bokhandel häromdan och de hörde att jag var svenska kom en lång uppräkning av svenska deckarförfattare kända i Frankrike.
"Vi undrar över ert land!" Den vänliga kvinnan i affären ville prata. "Man kan tro att det händer många hemska saker där och att det verkligen är ett farligt och kriminellt land?"
Vi kom fram till att det kanske är motsatsen, i lugnet föds ämnen till skräck som sedan kan bli deckare. Är våldet mer närvarande kanske det inte blir så många kriminalromaner av det slag vi har i Sverige? Jag vet inte men funderar på saken.
Lustigt är det att Sverige får ett rykte om sig som hemskheternas hemvist! 

Förr i tiden när jag var i Frankrike letade jag förgäves nyheter om Sverige i tidningarna, sedan några år tillbaka har det vänt och nu läser jag ofta om vårt lilla land.
Gårdagens artiklar på stranden:
En lång genomarbetad artikel om svenska genusdagis där man försöker öppna möjligheterna för alla och inte fokuserar på vilket kön barnen har. Det var ett roligt reportage där också lanseringen av begreppet "hen" var med.
Nästa svenska nyhet var att  Henning Mankells senast översatta bok  lovordades.