Vad tycker ni om det jag säger i denna intervju?

http://www.kulturkollo.se/2016/09/10/i-min-varld-ar-tantbegreppet-sa-skrotat-eva-swedenmark

Intressanta bloggen Kulturkollo har gjort en rolig intervju med mig om tantbegrepp, böcker med mera. Det skulle vara så kul om ni, mina bloggvänner, läste den och sa vad ni tycker? Det börjar så här:

I min värld är tantbegreppet så skrotat – Eva Swedenmark

Det har kommit ett stort gäng med romaner det senaste året som handlar om kvinnor i övre medelåldern som på olika sätt tar tag i och förändrar sitt liv. Jag har läst om systrarna i Lena Ackebos Världens vackraste man, änkan i Tisdagsklubben av Anna Fredriksson, syskonen i Elin Olofssons Gånglåt och systrarna i Linda Olssons En syster i mitt hus och så har jag förstås läst Eva Swedenmarks underhållande roman Om ni inte börjar leva gör jag slut. 

Den handlar om fyra kvinnor runt det sextio som av olika anledningar fastnat i livet. De har ett arbete de inte trivs med eller som gör dem sjuka, de saknar sina utflugna barn eller så har maken lämnat dem för en yngre årgång. Ändå ses de med jämna mellanrum och pratar om hur bra de har det. Efter några glas vin kanske samtalsämnena sträcker sig så långt som till olika krämpor eller klagan på makarna men aldrig att de talar om sina drömmar. En middag får en av väninnorna nog och uppmanar de andra att det är dags att börja göra något åt sina tråkiga liv. Alla ska skriva en lista över vad de vill göra, vad de vill förändra och snart är de fyras gäng i full färd med att beta av sin lista. Det blir både äventyrligt, dråpligt och allvar på samma gång. En fin kombo, men det får inte kallas tant-lit!
När jag skrev om den på min privata blogg så kallade jag den tant-lit och det gillades inte särdeles av författaren så låt oss höra vad Eva själv säger:
– Tant, hurdan är man egentligen när man är tant?

JA vad svarar jag på det - tror ni???

Drömmar och vardag blir till en god bok - så fint skrivet om min bok

Eva som har den mycket läsvärda bloggen Granne med potatisodlaren har skrivit ett så fint blogginlägg om Om ni inte börjar leva gör jag slut. Hon är noga med språket och en van och ivrig läsare, därför gör hennes ord mig så extra glad.

Drömmar och vardag blir till en god bok

"I Eva Swedenmarks berättelse tar fyra vänner tag i det som är sämst i deras liv. De vågar följa nya vägar utan att veta var de leder. Vi får följa med. Runt Stockholm, till Vaxholm, långt bak i tiden och till Nice för att hitta den där punkten där de har en ny chans att får ett annat liv.
Varsin vändpunkt. Fyra helt olika berättelser som skickligt vävs till en helt ny bild med fyra vänner som har många olika erfarenheter.
Ja, jag gillar Om ni inte börjar leva... Eva Swedenmarks berättelse har flera lager av både vardagsgrått och festligt blått. Glitter och goda viner"

 

Granne med potatisodlaren

Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.

 

Nystädat

Oj vilka gamla texter du har i din blogg, sa en vän. Jag tittade och skämdes. Det var verkligen ostädat och mycket gammalt skräp i hörnorna.
Jag tog på mig städrocken och röjde igång. Såg inte ens Mästarnas Mästare för jag var så ivrig med att röja, städa, göra allt mer uppdaterat, renare, fräschare.

Jag håller på. Har kommit en bit. Ni får gärna ha synpunkter!

Är samtalen glesare i bloggvärlden, tystnar många?

Jag funderar på bloggandet. Det känns som många av mina vänner skriver alltmer sällan och flera har slutat. För att de känner att formen just nu inte passar dem. Det respekterar jag, så klart, men det är tråkigt när kloka röster tystnar i bloggvärlden.

Har jag rätt i min känsla tycker ni? Har det blivit tystare, är kommentarerna kortare och färre, har samtalen glesnat?

Varför? Tar Twitter och Instagram, kortare kommentarer och bilder, över?

Idag strosade jag nöjd omkring i London

Jag reser i fantasin, kanske det räcker.
Idag var jag i London.
Fina Breakfast Book Club hade en bokbrunch  på Mornington hotel, bilden har jag lånat från bloggen.
Där pratade vi storstadsskildringar utifrån en lysande och vacker volym: London av Virginia Woolf. En bok jag inte kände till men absolut förälskar mig i. Så elegant beskrivet, med sådan precision och närvaro.Trots att det är 30-talets Oxford Street hon beskriver känner jag igen mitt nittiotals stökiga gata.
Allra mest älskar jag hennes kapitel om att flanera under några eftermiddagstimmar: Rymma från sitt liv, fantisera sig in i andras:

 "När vi går hemifrån en vacker kväll mellan fyra och sex lägger vi av oss det jag våra vänner känner igen oss på och inlemmas i den väldiga republikanska armén av anonyma vagabonder som det är så roligt att vara tillsammans med efter ensamheten i ens eget rum"

Vissa böcker älskar jag att hålla i min hand, vackert formgivna som denna bok och intelligent skrivna.

Brunchbild lånad från Breakfast Book Club

Och vilken ljuvlig idé det är att träffas ett gäng bokälskare för att över en god brunch tala om det vi brinner för. Böcker.

"Är jag här eller är jag där? Eller är mitt sanna jag varken det här eller det där utan något så varierat och vagabonderande att det bara är när vi ger fria tyglar åt dess önskningar och låter det röra sig alldeles obehindrat som vi faktiskt är oss själva?" (Ur Att strosa omkring på gatorna)

Jag är jag igen, inte en trött zombie

Julafton var en lycklig fridfull kväll. Här kvällens huvudperson i spänd förväntan.

Kanske tycker ni jag är lat? Det har aldrig hänt förut under denna bloggs historia att jag inte uppdaterat på flera dagar.
Det beror inte på ett omfattande slirigt nöjesliv, oh nej. Snarare att jag bara inte mått så bra. Lunginflammationen ledde till en allt värre hosta och till slut var jag som innesluten i en dimma, orkeslös och väldigt olik mig själv. Ända tills sonen sa när jag kraxade hallå i luren: Men mamma, det där är ju astma, inte förkylning.
Jag inhalerade raskt astmamedicinen jag har på våren då jag blir väldigt allergisk. Och simsalabim. Efter en dag var hostan borta.
Och töcknet lättade från mitt sinne.
Jag fick lust att göra saker igen.
Jag blev glad helt enkelt, och nu har jag klivit ur det skal som hållit mig fången hela december och kanske ännu längre.
Jag är jag igen, inte en trött zombie.
Det är alldeles underbart. Som kompensation för bristen på ork före jul har jag nu kokat två omgångar av min franska kola.
Och i morgon är det nyårsafton.
Och jag tänker fira med att träna igen.
Återkommer snart med funderingar som virrat omkring i min något dimmiga håglösa hjärna de här dagarna utan att komma ner på pränt. Om ni fortfarande är kvar därute, inte gett upp om mig.

Jag bakar, alltså är jag

Jag lånar recept på saffransskorpor från Karin på Pettas

Jag bakar, alltså är jag. Är lycklig också.
Vaknade efter att ha sovit sittande i soffan hela natten på grund av hosta. Men okej då, jag sov i alla fall till slut och jag vaknade glad.
Karin på Pettas, denna fina blogg , har delat med sig av sitt recept på saffransskorpor, det måste man ha till jul. Detta recept var klart enklare än det jag brukat använda.
Så nu doftar det saffran i hela huset och jag känner mig riktigt nöjd. Sedan ska jag fortsätta med småkakor.
Vi delar upp julmaten och i år kände jag ett oavvisligt behov att baka småkakor, precis som min mamma Gulli gjorde. Här ska bakas!
Har någon ett bra recept på chokladsnittar?

I en frankofils hjärta och minne

Från en rolig tid i Paris. Olof Palme var på statsbesök och Leif och jag var på lunch med honom hos Roland Dumas. Det där blonda hårsvallet är jag alltså. Ljuva sextiotal! 

Foto: Bengt af Geijerstam

Jag är ju en alldeles obotlig frankofil. Som jag berättat tidigare började det väl med min pappas resa till Paris och La Brevière och examensklänningen i trean från Galeries Lafayettes.
Bor man i Sverige är man konstant underförsörjd på information om Frankrike. Svenska medias blickar riktas inte dit. Jag minns hur svårt det var en gång i tiden att vara frilansjournalist med bas i Paris. Det enda de svenska tidningarna ville veta om Frankrike då var om det hänt någonting med svenskar i Frankrike. Oj vilka konstiga artiklar man tvingades sälja ibland för att överleva.
Men det är historia.
Dock längtar jag lika mycket idag efter nyheter och info från Frankrike. Och ja, jag är lite lat med att läsa t ex Le Nouvel Observateur som jag tidigare alltid prenumererade på.
Jag vet att jag har flera likasinnade som ibland läser min blogg så jag vill tipsa om en oerhört informativ och  läsvärd blogg jag upptäckt om vad som händer i fransk politik.

http://www.lindbompafranska.se

Vilka är dina ritualer innan skrivandet börjar?

Morgonritualer är viktiga för mig.
Även när jag var heltidsarbetande småbarnsmamma var rutinerna det som fick vardagen att hålla ihop, vakna, duscha, väcka, frukost ihop, svisch iväg till dagis.....
Idag är rutinerna annorlunda. Vakna vid sex, sju. Läsa morgontidning. Dricka dagens bästa morgonkaffe – eller om Ellen är hemma äta frukost med henne. Dusch, kläder.
Samla ihop mig en stund med att skriva några korta dagboksanteckningar. Triviala. Men hopsamlande. Inte alls så häftiga som hen trodde när hen hittade min dagbok och smygläste. Den låg framme för att ingen i min familj någonsin läser någon annans dagbok. En helig princip som jag trodde alla följde. Nåja, jag lärde mig och gömde sedan dagboken bland mina trosor.
Sedan sätta igång datorn.
Det första jag gör är att kolla mailen, facebook och "arbetskamraterna", nämligen ni andra bloggare. Vad har hänt? Har någon skrivit något jag vill svara på. Har någon kommenterat? Kanske skriva ett nytt inlägg innan jag så sakta närmar mig själva skrivandet.
Det är inte så enkelt att jag bara direkt kan börja
Jag behöver mina ritualer.
Sedan fikar jag ofta med er på bloggen, ni bloggare blir mina fikakompisar i den ganska ensamma författartillvaron.
Hur ser dina ritualer ut?

IG till Bloggers nya layout - tungarbetat!

Blogger har gjort om layouten och sjuk och febrig fick jag för mig att ändra allting i min blogg. Usch vad det var krångligt. Jag bara avskyr Bloggers tungarbetade layoutverktyg. Långsamt, klumpigt, olydigt är mitt betyg. Hela dan hade jag problem med konstiga gadgetar som dök in i inläggen. Var ett elände att få bort. Varför måste det vara så krångligt? Man tycker att det skulle ha blivit enklare sedan jag arbetade i det gamla programmet Quark Xpres. Men ej! Och att hitta ett ställe att fråga enkla saker är lika omöjligt.
Usch Blogger det blir en peedagogisk uppgift för er at förklara detta. IG ger jag!

Monika och Maria... Vilket bra stöd ni ger mig och vår bok

Vilka gulliga bloggvänner jag har! Idag berättar både Monika Häägg och Maria Moln att de beställt min och Hennigers nya thriller Förfärande är var ängel på sina lokala bibliotek.

Ni vet att vi ger ut boken på bokentusiasten Saras (se bild) trevliga, kloka men mycket lilla Förlag 404 som ligger i Övre Önet i Offerdal, Jämtland. Sara hade lång bokerfarenhet, nu ville hon öppna eget. Men det är en tuff marknad så otroligt dominerad av de stora förlagen. Med stor energi ringer Sara runt, hon skriver brev, försöker marknadsföra, men det är ju ingenting jämfört med de avancerade marknadsföringsplaner de stora förlagen har för sina böcker där kontaktnäten finns färdigupparbetade mellan förlag och media.
Jag hyllar de små förlagen som drivs av eldsjälar och entusiaster och det är en ära att komma ut på Förlag 404.... om vi inte bara förtegs av media skulle det vara ännu bättre.
Amelia, Tara, M, Damernas, Femina: Här har vi ett förlag drivet av en stark kvinna i glesbygd, hon satsar på en bok som handlar om en annan stark kvinna, Elise, som vägrar att se kvinnor som offer utan slår tillbaka.... hämnas. Men vi förstår inte hur man gör för att bli omnämnd i de tidningarna.
Slutsuckat! Nu är jag ju glad för att mina läsare beställer vår bok på biblioteken, många bäckar små...

Denna rika mångskiftande bloggvärld som Horace verkar ogilla så

Jag var ju lätt irriterad på Horace Engdahl som uttalade sig så fördomsfullt och von oben om bloggare i vintras. Nu återkommer - enligt förhandsartikel - samma yttranden i hans nya bok. Synd att han är så okunnig, jag gillar annars många av hans tankar i de små böcker han skriver. Men bloggare drar han över en kam, lite försmädligt spýdigt. Om han bara visste vilken underbar värld av bokbloggare det finns. Så många kloka, tänkvärda entusiastiska inlägg jag läser, så besjälade bloggar, så många författardrömmar. Minst lika många inlägg är lika klokt skrivna som Herr H:s tankebubblor. Men de publiceras så klart inte med automatik av fina förlaget utan lever sitt liv i bloggvärlden - men läses, älskas respekteras av alla  som tagit sig tid att se hur mångskiftande bloggar är och inte drar alla över en kam.

Författare och bloggare i kamp mot tystnad och förtryck

Bilden tog jag vid en skola i Hoi Anvid mitt senaste besök i Vietnam

I söndags, efter en veckas intensivt skrivande, var jag helt slut i huvudet, tänk er en urkramad citron. Dessutom var jag uttråkad och osocial. Så kan det bli ibland.
Bestämde mig efter en dags vila att försöka vara lite mer utåtriktad denna vecka. Jag har lyckats så bra att jag nu, denna lördagsförmiddag, sitter utpumpad i soffan. Men glad! Två fantastiskt bra och givande författararrangemang hann jag med: Den arabiska våren på Dramaten med bloggare och författare som engagerat berättade och läste texter från kampen för demokrati i Egypten, Syrien, Tunisien. Upplyftande om än också mycket sorgligt eftersom så många liv offrats. Vilket mod dessa bloggare och författare visat, så viktiga de varit i kampen för demokrati.
Mer sorgsen blir jag över att få veta mycket om Tystnaden i Vietnam på ett PEN-möte dagen efter. Kristoffer Leandoer och Elsa Håstad berättade om tystnaden, om övervakningen och förtrycket av bloggare, författare och demokratikämpar i det land jag älskar så mycket.

Prata böcker vid frukostdags

Vilken bra idé av den roliga kreativa bloggen Breakfast Book Club - ett gäng människor träffas på konditoriet Vetekatten en tidig morgon, vi har läst, mer eller mindre noga, samma bok och samlas för att prata om den. Denna min första gång talade vi om en bok som jag tyvärr inte alls gillade, Dawn Frenchs debutroman En liten smula underbar.
En i mitt tycke liten smula gapig och inte särskilt underbar roman på ett språk jag inte alls gillar. Men flera i gruppen tyckte det var en varm och rolig roman - jag gillar verkligen att man kan läsa samma text och tycka så olika.
Nästa månad ska vi tala om den så sågade nya romanen av Ulf Lundell. Har inte läst än, men lovar återkomma.

Det här är en blogg som jag så varmt vill rekommendera till alla!

Kan jag inte få rekommendera min favoritblogg? Ta en stund och läs Kristoffer Leandoers stillsamma, ibland vredgade, alltid insiktsfulla kommentarer på bloggen Paris ligger inte i Hanoi.
Idag skriver han här: http://prousthuset.blogspot.com/2011/01/thich-nhat-hanh.html om den vietnamesiske munken Thich Nhat Hanh som är en mycket klok människa. Han får inte komma tillbaka till Vietnam men driver Plum Village i Frankrike och sprider därifrån sina budskap. Läs mer om honom hos Kristoffer...  och läs hans blogg. Ni blir lite klokare! Klicka in er nu!

Min blogg ger mig nya vänner som delar min passion för skrivande

Visst är det fantastiskt att man genom bloggen kan träffa nya inspirerande, snälla och fantastiska vänner? Vi läser varandras bloggar, vi kommenterar, vi diskuterar. Nu hade vi en spontanlunch. Flera av oss hade tidigare aldrig träffats i levande livet. Men vi kände  varandra som bloggare. Det räckte långt, visade det sig.
Vi möttes, Victor, Eva, Jane och Jenny och jag. Vi pratade, skrattade, utbytte erfarenheter av liv och skrivande. Det var en alldeles underbar långlunch som varade från 11.30 tills efter tre på eftermiddagen. Bloggen  ger mig vänner med samma passion för skrivande som jag också har, med samma dröm om skrivandets nödvändighet och möjlighet. Underbart!

Spontanlunch med bloggkompisar

Ser på facebook att fina bloggkompisen Eva på Frösön efterlyser arbetskamrater idag. Jag förstår precis hur hon känner. När allting börjar igen, vardagen drabbar en och kraven, så undrar man ibland hur det går till. På en arbetsplats glider man in i sina rutiner och fikar med kollegorna och uppgifterna väntar. Nu tittar jag på mitt skrivbord och undrar hur chefen Jag ska få ordning på sin skrivarskara som också är ett antal ostrukturerade Jag Jag... Det är svårt att kliva ur morgonrocken ibland och komma sig för!

Idag ska jag i alla fall kasta loss från skrivbordet och äta en spontanlunch med fyra av mina favoritbloggare. Flera av oss har inte träffats förut. Det ska bli kul. Synd att du, Eva, inte är i Stockholm just idag!

Kloka råd om att släppa taget och känna frid

Ibland träffar enkla ord och råd så rätt. Nu på morgonen läste jag Sanna Ehdins funderingar inför det nya året. De passar mig bra, jag som kommit hem från en resa som inte i alla delar var enkel även om den var underbar. De passar mig bra ftersom jag vämjdes över köpgalenskapen även efter jul i reatider. Julklapparna för mig i min familj var kärlek och omsorg, men de köpstrider som utkämpas i reatider är inte vackra.
Här nedan är några av råden just jag tar till mig.
Läs mer genom att klicka  här

• Ta bort habegäret. Minska konsumtionen rejält och sluta köpa nytt ett tag framöver – inse att ägande bara är en illusion. Prylar är stressande och efter ett tag äger de dig… Vi lånar bara ändå – och inget går att ta med efter döden… Du kan inte heller "äga" eller kontrollera någon annan, barn eller äkta hälft… Så släpp taget och känn friden.
• Sluta jämföra dig med andra. De gör sin resa och du gör din resa… Gör det som gör dig glad istället för att bry dig om vad andra tycker om det du gör!
• Rensa och släpp taget om saker ofta. Res bara i livet med det och dem som du verkligen vill ha!

Ett kärleksfyllt körsbär från mig

Jag blir så glad för en utmärkelse från bloggen Den besatta en Cherry on top Award! Hon har valt fem bloggar, däribland min, "som alla skriver intressanta recensioner och funderingar som inspirerar och förlänger mina önskelistor.".

Enligt reglerna ska jag nu berätta om tre favoritförfattare och någon bok de skrivit - det gör jag i morgon. Dessutom ska jag skicka körsbäret vidare till fem bloggar jag gillar. Det är inte lätt, jag läser så många kloka och inspirerande bloggar, många fler än fem. Men jag har valt fem bloggar med ett stort mått av intresse för böcker naturligtvis, men också av existentiella funderingar. Bloggar som generöst delar med sig av livserfarenheter och samhällsengagemang och utstrålar vänskap och ömsinthet - och  humor. För mig är det en lycka med dessa bloggvänner! Så här kommer ett välförtjänt körsbär:

Kära blogg

Granne med potatisodlaren

Jennys blaj-blaj på största allvar  

Jane Morén

Evas blogg, vardagstankar från Jämtland

Och så var det med den Littorin-forskningen, bloggare gräver

Jag inser hur många tips och nyheter jag får från alerta fb-vänner och bloggare. Tips om bra böcker, teater, demonstrationer. Också avslöjanden. Ta bara nyheten om att Littorin ska forska i USA. Även idag presenteras den nyheten i SvD som ett faktum, man tar hans pressmeddelande rakt upp och ner. Men redan igår eller förrgår var det livliga debatter på fb om detta, intressanta länkar och blogg-grävande som berättar en annan  historia. Läs här: (http://latinblogg.blogspot.com/2010/11/inquisitio.html) - en blogg som min bror tipsar om på fb!