Gränslöst projekt gav vänner för livet

Helen, Paro och jag träffas igen

Det här är en glad historia! Vi fick en idé, Helen Rundgren och jag, efter en studieresa till Indien. Varför ordnar vi inte en workshop där indiska och svenska författare träffas, utbyter erfarenheter och skriver en bok tillsammans?
Galen idé tyckte många men Helen Sigeland på SI satsade på oss.
2007, efter mycket planerande, åkte vi iväg till Goa med ett gäng svenska författare och under två veckor hade vi magiska möten med indiska författare. Vi berättade hur vi arbetade, vad som var tabu i respektive länder. Vi hade uppläsningar, träffade engagerade läsfrämjare.
De fantastiska var att det var mycket som var sig likt mellan oss som författare och illustratörer.
Vi fick vänner för livet.
Blev det några böcker?  Ja det blev det. Projektet utmynnade i flera utgivna böcker.
Och nu, sju år efter detta, kom en av författarna, Paro Anand, på besök till Sverige. Inbjuden av Internationella biblioteket. Med sig i väskan hade hon utkastet till den bok hon och Örjan Persson påbörjade i Goa för sju år sedan. Nu utkommer den äntligen i Indien och vi hoppas ett svenska förlag också ska nappa.
Igår var Paro och Helen hemma hos mig tillsammans med Kenneth Andersson och Jonathan Lindström som också var med de där förtrollade dagarna i Goa.
Det finns inga gränser när barnboksförfattare från Sverige och Indien möts.

Min favoritindier - och Indienlängtan

Vi firade Annicas födelsedag igår (och en ny idé vi har) med middag på  Shanti Softcorner på söder - Shanti är en gammal favorit men jag har varit besviken några gånger på deras mat. Nu är det fantastiskt igen. Vackert serverat, omtänksam personal och sååå gott. Testa det! Det är min favoritindier i Stockholm. Chicken Tandoori Sizzlar igår var helt perfekt.
Jag längtar efter att resa till Indien igen. Det var några år sedan. Första intrycket var överväldigande, mest negativt, så mycket fattigdom, så smutsigt, så omtumlande mycket folk. Sedan blev jag betagen av landet med mina fina indiska författarvänner, (Sandhya Rao på bilden under vårt författarseminarium i Goa). Färgerna, maten. Jag vill tillbaka, men när och hur?

Jag minns Calcutta, jag minns lopporna som anföll Zac på College Street

Första gången jag kom till Indien var på en författaresa för några år sedan. Vi åkte runt en månad i buss, ett gäng svenska författare ledda av den eminente Zac O´Yeah. Efter en vecka ville jag bara hem, det var för mycket folk, för smutsligt, för främmande. Sedan gick det över och jag blev fascinerad av alla ljud, alla färger, jag som ofta är klädd i blått började köpa orange skjortor och sjalar. Och jag fick så många härliga indikska vänner. Vårt författarprojekt fortsatte efter den resan. Det vill jag nog berätta mer om sen för det var en omtumlande och spännade uplevelse som på något sätt bara fortsätter.
Här är jag mitt i Calcutta - en så omtumlande och oförglömlig stad, mångfacetterad, på många sätt i fritt förfall, ändå otrolig. Helen och jag var där för att reka för vårt författarseminarium i Calangute.

Strax efter det att vi tagit denna bild fikade vi på ett legendariskt Coffe House på denna välkända gata, College Street, med böcker överallt. Men där var det loppor i stolen Zac satte sig på - han var tvungen att rusa till hotellet, slita av sig kläderna och duscha men han blev helt loppbiten där bak - Helen och jag klarade oss och fick ett gott skratt. Förlåt Zac - men du såg så rolig ut!

När Pippi Långstrump blev Pippi Lambemoze

På bilden ser ni en av mina bästa vänner, Sandhya Rao. Hon har översatt Pippi till hindi. Vi har träffats genom ett projekt där indiska och svenska författare möter varandra. Hon gjorde det inom ramen för det INDISKA BIBLIOTEKET som presenterar modern indisk litteratur på svenska sedan 1998.

Det är översättningar åt båda hållen. I februari 2002 kom Sandhya Rao från Chennai till Sverige för att under en månads samarbete med Meta Ottosson översätta Astrid Lindgrens Pippi Långstrump till hindi. Hindititel: Pippi Lambemoze. Boken gavs ut 2004 - med Ingrid Vang Nymans originalillustrationer - av förlaget Tulika Books i Chennai. När Sandhya började översättningen fanns bara en engelsk utgåva, därför kom hon till Sverige, för att uppleva atmosfären i Pippis land och få hjälp av en svensk översättare att överföra Pippi till hindi. Mening för mening gick de igenom och ord som skurlov fick en ny innebörd. I den engelska översättningen drack Pippi hela tiden te, upptäckte Sandhya i stället för kaffe.

Två andra indiska översättare (Smita Bharti och Vanamala Vishwanatha) vistades en månad i Sverige för att tillsammans med svenska kollegor (Ulla Roseen och Hans O Sjöström) översätta två svenska böcker - Kerstin Ekmans Händelser vid vatten och Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget - till hindi respektive kannadaTorgny Lindgrens bok utgavs i augusti 2002 med kannadatiteln Haavina Donku.

Se Pressklipp om Indiska Biblioteket!

En annan dag ska jag berätta om hur vi fortsatte vårt samarbete, hur svenska och indiska barnboksförfattare samlades i en yogashala i Goa för att skriva tillsammans!

Den oförliknelige Zac O´Yeah

Om ni får lust att åka till Indien - och ja gör det, det är underbart! - så läs först Zac O´Yeahs härliga Indienböcker, både Guru och boken om Mahatma Gandhi. Zac är den som introducerat mig till Indien. Oförglömliga minnen. Just nu skrev han till mig om när vi besökte det revolutionära historiska Coffee House i Kolkata - det var bara det att vi fick loppor i baken på stolarna. Vi började diskret klia oss, sedan rusade vi hem till duschen. Minnen finns av goda måltider på ställen man själv aldrig skulle våga testa, men som var fantastiska när Zac tog oss med in och lärde oss äta elegant med bara högerhanden. Jag vill bara tipsa er som gillar Zac att nu är han kolumnist i deckargenren i Indien, han skriver deckarkrönikor i indiska upplagan av Wall Street Journal.
På bilden ovan, som jag tog i Goa förra året, är Zac tillsammans med Marie Oskarsson, Sandhya Rao och Moushumi Bhownik på ett författarseminarium jag var med och arrangerade. Skulle gärna byta slasket i Stockholm idag mot värmen i Goa!

Sandhya, Helen, Eva i Goa för ett år sedan

Världen är stor nog för allas behov men inte för allas begär

Zac O´Yeah har skrivit en utmärkt bok om Gandhi. "Mahatma eller konsten att vända världen upp och ner". Den läser jag idag medan jag följer de sorgliga rapporterna om terroristdåden i Indien. Biografier kan vara tråkiga, alltför ensidigt kritiska eller hyllande. Zacs bok är ett myllrande äventyr av roliga kommentarer, kloka citat och spännande nutidshistoria. Läs den!
Det var Gandhi som sa att världen är stor nog för allas behov, men inte för allas begär. Vi har en del att lära av honom.