Fina fäkterskan fyller femtio

Om jag skrev om grabbmaffian igår så ska jag idag hylla den mest underbara av musketöser: Maria Herngren, min vän och medskribent, firar idag att hon fyller femtio år. Jag ska snart på hennes fest, en fest där svarta kläder och alkohol är förbjudet och Maria själv ska hålla alla talen. Inga vanliga presenter vill hon ha. Denna godhjärtade människa vill förstås att andra ska firas så vi ger pengar i hennes namn till SOS barnbyar. Nykterist är hon sedan alltid.

På denna bild är vi på Korsika där vi bland annat började skriva Papparesan när vi reste med Langley till Ile Rousse 

Ja det ska bli kul att fira Maria, vi lärde känna varandra på Fönstret där vi kämpade tillsammans länge för att göra en infallsrik, debatterande och härlig kulturtidskrift. Sedan gav vi upp det och började i stället skriva som Emma Vall. Femton Emma Vall-böcker har det blivit, dessutom har Maria och jag skrivit egna böcker ihop.
Hon är den mest underbara, roliga och generösa vän jag vet så det ska bli så kul att fira henne.

PS:  Hon ger sig själv en kurs i fäktning i present, det har hon alltid drömt om så nu fäktas hon en gång i veckan och bara skrattar åt sina blåslagna armar! Det blir nog en bok med en fäkterska som huvudperson en vacker dag!

Hejdå Korsika, jag kommer snart tillbaka

Nu har jag landat hemma och befinner mig inte längre i Calvi på Ile de Beauté, skönhetens ö, som Korsika kallas. Alla oavslutade saker jag förträngde, alla räkningar och tråkigheter faller över mig. Men också roliga saker som att träffa familjen och äta korsikanska ostar och korvar som vi ska göra idag.
Men jag skulle inte ha något emot att snart åka tillbaka till lugnet, ljuset, havet, färgerna.
Får väl hålla utkik efter sista minuten från Langley och villiga reskompisar!

Staden invaderas av muskelmän i våtdräkt och på cykel

Stranden klockan åtta på morgonen när 650 tävlande kastar sig i vattnet

Och plötsligt invaderas Calvi, den lilla lugna stad där jag befinner mig av machomän. De dyker upp överallt, som födda ur vågorna på den lugna stranden, iförda våtdräkter. Vi trodde först de var små gråsälar som simmade runt med sina labbar när vi såg dem långt ute i havet. 
Det är inte så många mer än vi svenskar som badar annars. När jag frågade mannen som hyr ut stolarna på stranden om vattentemperaturen stirrade han bara på mig och sa: "Kallllllt, madame!"
Vi ser dem sedan på cyklar  (utan våtdräkt) - maniskt jagande uppför backarna, vi ser dem springande längs  kajen där vi  i all stillhet dricker en Kir Napoleon.
Vadan detta, varifrån kommer alla dessa muskelmän?
Förklaringen är att de nationella mästerskapen i Triathlon äger rum just här i mitt lilla lugna Calvi på lördag. Staden börjar redan dallra intensivt. Det kommer massor med folk för att titta på, segelbåtarna fyller upp hamnen och alfahannarna vandrar omkring med sina seniga muskliga kroppar. De verkar liksom vara helt inne i sig själva.
E och jag hoppas intensivt få se även kvinnor delta och i listan över de mest framgångsrika finns flera kvinnonamn. De tävlande ska simma först, sedan cykla, sedan springa i mål - en fruktansvärt slitsam tävling som kräver styrka, uthållighet och otroligt mycket träning.
Fredagen kommer inte att vara sig lik i Calvi där vi ganska ensamma sippat på vårt vin på de lyxiga men tomma kaféerna i hamnen. I morgon kommer det att vara som under den stora turistinvasionen under sommaren. Kul det med!

Stilla dagar i Calvi

Det är verkligen så här vackert. Och lugnt. Stilla dagar i Calvi.

 I morgon ska E på hike i bergen. Jag ska sitta i den blå-vitrandiga stolen på U Cornu och läsa under ett parasoll. Skriva litet. Bada i det svala salta vattnet. Se mot bergen och njuta av vattnet som skiftar i alla tänkbara blå och turkosa nyanser.

Befria orden

Libérez les mots, Befria orden, det är precis det jag vill. 

Hittade citatet på en vägg i Calvi under en tidig morgonpromenad.

Korsika välbekant, vilt, vackert och vresigt

Bild från förra årets yogaresa till Korsika, vår lärare visar huvudstående i soluppgång

Jag är på Korsika. Välbekant och vackert. Men denna tid på året är nog Korsika som vackrast, hela maquisen blommar och det doftar ljuvligt. Oljorna i de vackra blommorna är lättantändliga och senare i sommar kommer det att vara många vilda bränder. Nu är det stilla och vackert. Vattnet är turkosfärgat och svalt men badbart, Vi har varit här många gånger så det känns som att komma till ett välbekant och trivsamt ställe. Langley har alltid så avspänd stämning på sina hotell och så trevliga medarbetare.
Annars blev vi riktigt  fulla i skratt när vi landade - korsikanerna är ett vresigt släkte där man ofta blir häpen över vilken ilska som kan uppstå i vanliga vardagssituationer.
En klassiker är damen som sköter toaletterna i Bastia där man landar. Alla har ju ganska bråttom dit innan en bussfärd på någon timme till hotellen. Och alltid skäller hon ur några. Hon skriker och gormar på franska och skäller grundligt ut besökarna, det är fascinerande men det kändes som att komma hem när hon denna gång gav E en rejäl utskällning. Obegripligt för alla varför.
Det är Korsika, vackert och vresigt!
Vi får se om damen i tidningskiosken är lika ilsken idag! Hon brukar vara det. Sist blev vi utkastade därifrån av en för oss obegriplig anledning
Men de flesta här är nog ändå  vänliga.....  vi blir bara fascinerade över det som vi får hoppas är de ilskna undantagen...

Jag som gillar öar, nu är det dags igen för Korsika

Hittade mina baddräkter i stugan och tog in dem till stan. En röd och en svart, de ska med mig till Korsika på lördag. Ja det är sant, vi åker dit en vecka, E och jag. Lite vila efter den envetna lunginflammationen. Men också så mycket annat, skriva, prata, umgås.
Den första gången vi var på Korsika, hon och jag, var vi i Calvi. Som jag då hade längtat till Korsika ända sedan jag läste om hur ön doftade blommor och kryddor på långt avstånd, (var det i en text av Maupassant?) Det är den maquis som täcker marken i bergen som är så fylld av växter och örter. Jag vet också att jag läste en fin liten bok om Korsika av  kloka Helga Henschen.
Vi ska vandra längs kajen. Dricka en Kir Imperial och titta på båtarna. Kanske bada på den långgrunda sandstranden. Förra året var jag på Korsika i slutet av april, då var det för kallt för att bada (ja, jag är en badkruka). Vi får se hur det blir i år. Men det jag vill är andas, koppla av, prata.
Och dricka det ljusa rosévin man hittar där, rosé gris, grått rosevin. Gott!