Nu fastnar jag för minifastor - och klipper håret för att motverka viktuppgången

Det är sannerligen inte lätt att åka på mat- och vinresa till Frankrike i sex dagar och tro att den segt erövrade smala vikten ska förbli som den var. Dessutom gjorde avstegen där det lättare för mig att "avstega" även hemma, en macka slank ner, lite ost ... mera vin ... ja ni vet.
Viktkurvan gick åt fel håll och det får den inte eftersom den primära anledningen till viktnedgångsönskan är att jag lätt och behändigt ska kunna studsa omkring och leka med Milton.
Nu tror jag att vid sidan av träning och förståndigt ätande så ska jag tillämpa minifasta. Jag läser om det i en otroligt intressant bok av Henrik Ennart: Åldrandets gåta, vetenskapen som förlänger livet.  
Han träffar framstående experter på åldrande och framför allt undersöker han byar i världen där invånarna lever länge. En av slutsatserna i boken är att minifastor är bra, det är bra att hålla igen på maten också och så klart dra ner på kött och socker.

Men det är det där med minifasta som fastnar i mitt huvud. Idag har jag minifastat, det gick bra med undantag för att jag föll dit i kväll och åt upp Ellens sista kolor "beurre salée" – jag vet, hemskt gjort! Förlåt Ellen!

Jag återkommer till denna spännande bok som jag läser långsamt.
För att motverka viktuppgången klippte jag mig förresten idag, äntligen, jag satsade djärvt och tog minst fem centimeter! Kolla!

Vackert rött hår - hur snyggt som helst

Jag läser hur Bloggblad experimenterar med henna i håret och jag blir nostalgisk. Under ganska många år hennade jag håret och klippte vid behov luggen själv. Billiga frisörräkningar blev det. Hennapulver utrört i hett vatten med olivolja och lite kaffe i var dunderkur för håret. 
Men så en dag kändes det lite för rött.
Eller var det jag som omedvetet fegt gav upp för att det var så hånfulla kommentarer om hennakvinnor i tidningarna?
Kanske kom de kommentarerna för att vi som hennade av någon outgrundlig anledning blivit lite för ute, lite för gamla,  kulturtantsfel enligt någon guru antagligen sponsrad av hårfärgningsbranschen?
Jag vet inte, men frisörräkningarna på min front ökade drastiskt.
Kanske dags för henna igen? Jag märker hur snyggt jag tycker det är med rött hår som på min vän Maria som har det mest fantastiska långa röda hår. Må hon aldrig klippa av det!
Kolla bilden av oss båda på skrivresa på Korsika - se Marias naturligt röda hår så vackert det är!

Loreen-lugg och blå möbler - jag är modern igen

Livet lär mig att man alltid blir modern någon gång då och då om man håller fast vid den stil man kommit att gilla. Jag till exempel har alltid haft lugg, alltid långt hår. Med ojämna mellanrum ropar damtidningarna ut att det är MODERNT. Som om jag bryr mig. Men nu tycker jag det är litet kul att jag har Loreenlugg :)

En annan sak: Jag älskar färgen blå. den gör mig lugn och lycklig. Nu fick jag meddelande från IKEA att blått är MODERNT. Det har tydligen inte varit det sedan 80-talet. Det här är bilder från nya kollektionen.

Mitt hem, det har alltså varit omodernt sedan 80-talet? Jag får leva med det. Men i kväll ska jag på förhandsvisning av Kollektion Blå på IKEA. "Kommer du hem utan att ha köpt något blir jag förvånad" säger fina svärdottern ML.
Jag rapporterar i morgon vad jag ser genom min långa lugg!

PS: Nu har jag varit på IKEAs visning av Den Blå Kollektionen... det var inte mycket att se!

Några tyger, mattor, skålar, en ful fåtölj, ett ganska gulligt skåp - men man  hittar ungefär likadana saker på en snabbrunda på stan till Indiska, någon second hand....  tyvärr.

Vänskap mot nedstämdhet, ett bra recept

Det gäller att kämpa emot nedstämdheten. Idag klippte jag luggen hos Leif, min frisör. Väldigt modernt med lugg i år, meddelade han. Fint. Då är jag modern i år. Jag blir det ibland eftersom jag alltid har ungefär samma frisyr sedan jag skräckklipptes kort en gång av en vansinnig frisör och grät i en vecka. Aldrig mer, lovade jag då.
Jag åt god lunch med vännen på ny kvarterskrog...  och han tyckte vi skulle fira våren med ett glas Sancerrevin. Jag flanerade hem i solen.
Fina kompisen K sa uppmuntrande när jag erkände att det enda jag ville var att sitta hemma i soffan och se Sons of Anarchy: "Nämen vad bra! Precis det rådet fick vi på min skrivarkurs i USA, se teveserier, fundera över deras cliff hangers, det är rena vidareutbildningen du ägnar dig åt!"
Hur kan man vara nedslagen med så uppmuntrande vänner!

I svenska Top Model får man inte ifrågasätta - men än värre är det att ha håriga orakade armhålor

Vi brukar se amerikanska Top Model, tjejerna och jag. Programmet har en underlig fascination på oss även om vi avskyr mycket i det. Nu går svenska Top Model och det har en sådan pinsamhetsnivå att det är oförklarligt att vi ändå tittar... Den manlige programledaren, någon slags stylist, kan knappt prata, han får ur sig en underlig rotvälska av fjamsiga svenska utrop blandat med torftig amerikanska.

En sak de tagit över från det så mycket proffsigare amerikanska programmet är att man aldrig får ifrågasätta juryn, då åker man dit så det smäller. Ifrågasätt aldrig chefen! Det är signalen till unga flickor. Var snäll, tyst, lydig - gör som de säger. Har du ormfobi och vill inte plåtas med en orm? Jamen kom över det då!
Men det var en annan liten detalj som var så avslöjande smaklös i senaste programmet. En deltagare,  lyfte armarna för att fixa till en sjal varvid Isabella Scorupcco, programledare, med en min av avsky och fasa utbrister:
Men du har ju inte rakat dig under armarna!!!!
Vi förstod som tittare att det var nära jordens undergång, en deltagare visar sig med en svag skugga av HÅR i armhålorna, det syntes knappt men minen av äckel och fasa hos juryn var talande och obeskrivligt obehaglig. Skamset böjde  flickan huvudet och lovade att aldrig mer uppträda....så äckligt förstod man av juryn.
Jag minns mitt sextiotal, vi rakade oss inte under armarna och ingen annanstans heller. Då träffade jag en amerikansk kille i Paris. Med samma min av äckel som Isabella i Top Model meddelade han mig:
Europeiska flickor är så ÄCKLIGA. De rakar inte benen och värst av allt: De rakar sig inte under armarna.